10 mar

Salt Lake City tur & retur.

E fick jättejobbiga hudutslag precis innan jag och S åkte till Sverige. Det visade sig att de spred sig med rakethastighet och hon fick uppsöka läkare för att dels stoppa reaktionen med en spruta och dels försöka komma på vad det var som hade hänt. Det började som en liten röd fläck under armen och verkade vara överkänslighet mot deon hon använde.

Sprutan hon fick för några veckor tog bort det värsta, men det har fortsatt klia jättemycket över hela kroppen även om de största röda fläckarna har bleknat. Idag fick hon besöka en riktig hudspecialist inne i Salt Lake City. Det var en upplevelse! Sköterskan som tog emot oss var jättetrevlig, men läkaren var totalt asocial. Hon var dock otroligt bra på att ställa diagnos. Frågade de rätta frågorna, tittade, klämde, vred och hummade. Efter en kort stund sa hon att det var eksem som med all säkerhet hade triggats av deon för att sedan spridas vidare av kroppens eget immunförsvar. (Det var ju också ett försvar… Verkar ungefär lika stabilt som den svenska militären.) E fick en specialsalva som ska strykas på de aktiva eksemen tills de upphör och lyckas hon undvika ämnet som drog igång det hela ska det nog lösa sig.

Vad vill jag säga med denna historia? Var försiktig med vilka antisvettprodukter du använder! De har så många konstiga och starka kemikalier i dem nu för tiden och jag tror inte att de precis bidrar positivt till vår hälsa i längden.

9_1

Barnsjukhuset inne i SLC var hur fräscht som helst! Miljön var väldigt inbjudande, lugn och stressdämpande. Jag kan tänka mig att det betyder mycket särskilt när man måste tillbringa mycket tid på ett sådant ställe på grund av olyckliga omständigheter. Dessutom var utsikten över University of Utah och själva stadskärnan imponerande även om min telefonkamera kanske inte kan ge den rättvisa.

9_2

Jag och maken gick på skolkonsert i kväll för att njuta Timpview High Schools körmusik. E tycker fortfarande att det är jobbigt att kören känns så ”o-proffsig” mot vad hon var van vid i gamla skolan. Körledaren har ett lite svajigt material att jobba med, men hans urval av musik tycker jag både är mångsidigt och trevligt att lyssna till. Dessutom är det roligt att det är elever som sköter allt pianokompande. De flesta är verkligen duktiga.

Resten av kvällen har lyst av flitens lampa. Herrarna programmerar med schvung och det verkar gå jättebra för dem. Tjejerna virkar fortfarande mycket och jag knegar vidare med sjalen till mamma som kanske blir färdig lagom tills det blir kallt igen. Å andra sidan upphör den svenska sommaren aldrig att överraska och kanske blir det en och annan sval sommarnatt då en mjuk, lätt och varm sjal kan komma till användning.

4 thoughts on “Salt Lake City tur & retur.

  1. Nässelutslag… pest är det. Vår äldsta hade det i omgångar när hon var yngre. Triggades av godis tex. Apropå deo, jag använder ett saltstick. Funkar jättebra. Bara en rundad saltkristall som man fuktar och tar på (eller i blöt armhåla). Den måste torkas torr efteråt annars smälter saltet. Finns på hälsokostaffärer och den räcker länge om man sköter den.

    • Det där med saltstick har jag sett. Är det mest effektivt mot lukt eller fukt? Blir det vita fläckar under armarna som av saltvatten på skor under vintern? E har provat kokosolja. Det funkar okej, men kan ju bli fettfläckar istället. Att köra helt utan är jobbigt om man svettas mycket. Man blir kall och blöt av att svettas och det tar tid innan det torkat in och är i princip omöjligt att tvätta rent… Back to linneklänningar utan något under! 🙂

  2. Jag tycker det tar bort lukt men inte allt. Beror ju också på material i kläderna. Fukt minns jag inte, det var så länge sen… Men fukten i sig är ju egentligen inget större problem, problemet blir om det luktar av det. Saltet hjälper ju till mot det. Prova kan ni ju göra, alla funkar ju olika i armhålorna…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *