Har du hört talas om Days for Girls? Antagligen inte. Det hade inte jag heller tills för någon månad sedan. I går kväll möjliggjorde denna organisation att jag tillsammans med mina döttrar och en hel hög andra flickor och kvinnor fick hjälpa medsystrar som inte är lika lyckligt lottade som vi.

En flicka får i vissa delar av världen sitta på en bit kartong under veckan då hon har mens eftersom hon anses vara oren då hon blöder. Vissa försöker stoppa blodet med en sten, andra använder majshöljen, i vissa delar av Afrika får man sitta på en hög sand i ett hörn i en hydda under mensveckan osv, osv… Kvinnan som utvecklade de återanvända menspaket som Days for Girls tillverkar fick reda på att rektorn och de manliga lärarna i den barnhemsskola hon var engagerad i bytte bindor och tamponger mot sexuella tjänster. Hon har tackat sin lyckliga stjärna många gånger för att hon lyssnade på den inspiration hon kände då hon drog igång detta projekt…

Kan du tänka dig hur du själv eller din dotter får uppleva det jag beskrev i texten här ovanför? Det var längesedan jag blev så arg på en situation som jag inte direkt kan göra något åt. Ann Lewis, en av de kvinnor som idag är mest engagerad i Days for Girls, gjorde en presentation om projektet och hur det hela startade för sex år sedan. Bakom mig satt min väninna och storgrät. Hon fortsatte snyfta under den aktiva delen av kvällen och bestämde sig genast för att engagera sig i de träffar som Days for Girls har här i närheten någon gång varje månad. Jag klippte mensskydd i rasande tempo av ren frustration, fast samtidigt insåg jag att irrationell ilska inte leder någonstans. (Tankarna slog från ”alla män är idioter” till ”hur kan man stigmatisera halva jordens befolkning för något som är helt naturligt”. Särskilt då vi påtalade att en menskopp skulle vara billigare, ännu mer hygienisk och lättare att hantera, men fick reda på att männen satt stopp för detta ”while they think it would lessen their pleasure”. Som sagt. Ibland är det lätt att vilja dra alla över en kam. En vass kam som gör riktigt ont.)

Jag är tacksam över att jag fick ägna några timmar av mitt liv åt att göra något som kan hjälpa några flickor att få en drägligare tillvaror, större självförtroende och möjlighet till en längre och mer sammanhållen skolgång. Förhoppningsvis är det något som fortsätter att leda dessa flickors liv i rätt riktning.