Kolla! Här har jag ritat en hund.
Jag förvånas ständigt över vilket roligt jobb jag har! Jag kommer aldrig att glömma hur jag när jag gick i ettan på gymnasiet fick samma bildlärare som jag hade haft i nian. På vårterminen i nian fick jag en femma i slutbetyg (högsta betyg på den tiden), men på höstterminen i ettan fick jag helt plötsligt bara en trea. Samma lärare och ganska säkert samma ”talang” och driv hos mig, eleven. Då jag frågade hur detta var möjligt sa min lärare bara att personerna jag jämfördes med i den nya klassen bestod av en grupp högst artistiskt begåvade människor och att min begåvning inte längre tedde sig särskilt fantastiskt. Jag gissar att det var där och då mitt självförtroende då det gäller min konstnärliga kapacitet verkligen gick i botten. Det har inte riktigt hämtat sig heller. Trots detta så kan man väl säga att jag är beroende av just denna del av min kunskapsbas då jag utövar mitt yrke idag. Lyckligtvis är min uppdragsgivare duktig på att peppa när jag själv är beredd på att ge upp, så det brukar sluta rätt lyckligt.
Tacksamhetslista 10 november 2014
skratt
”min” slow cooker
krossad is direkt från kylskåpsdörren
skärmaskin som fungerar
Italienresor som jag drömmer mig tillbaka till
Pantonepärmarna
vänskap
kärleksfulla familjemedlemmar som vill mitt bästa
att använda presenning att räfsa upp lövhögarna på istället för sopsäckar – revolution
min yogalärare Dianna
Creative Juice
Ps: Jag kollade just på ”Gift vid första ögonkastet” och lyckades gissa rätt på vilka personer experterna hade matchat ihop med varandra innan de sista minuterna då detta avslöjades. Vilket drag! Arrangerade äktenskap på bästa sändningstid i SVT. Spännande! Jag ska, och kan, följa detta teveprogram.
Åh monnah, fin är den också ;). Jag håller mitt kommenterande till ett minimum fortfarande, för datorerna fortsätter att strula och jag är så usel på att skriva på telefonen *rodnar*, men skulle bara påminna om att jag läser alla dina inlägg. Och det med glädje! Du anar fö inte hur många ggr jag försökt förklara för barnen att man inte ska bestämma sin nivå i förhållande till sina klasskompisar (de varierar som sagt)! Man ska ha koll på hur bra man gjort ifrån sig i förhållande till sig själv ;).
Kram,
Hihi, fin och fin… Vet du att jag blir glad när någon skriver en liten rad eller så, men bloggen fortsätter vara ett utlopp för kreativitet, någonting som utmanar mig och ett sätt för mig att vara säker på att min stora familj får samma info om vad som händer vår familj i stora drag.
Det där med att jämföra sig, ja. Våra tre barn är så olika då det gäller att jämföra sig, men jag själv hade jättesvårt att inte göra det då jag växte upp och körde oftast på högsta fart jämt (jobbigt att vara perfektionist). Det finns både för- och nackdelar med att utmana sig själv, men att jämföra sig med andra har dessvärre bara nackdelar enligt mig. Kan man hitta positiv drivkraft i det på något vis kan det också bli bra! Alltså mer att man blir inspirerad än att man känner att man måste ”köra om”. Kram.