Nu är det över 25 år sedan jag tog körkort. Man kan tro att någon som kört bil så länge och så mycket som jag har skulle känna sig absolut tvärsäker vid en andra uppkörning, nödvändig för bilförsäkringen, men inte. Jag hade många fjärilar i magen i morse då jag gav mig av till Utah Driver License Division… Mannen som jag körde upp för sa inte ”Du kör som en kärring” som min svenska instruktör sa då det begav sig 1989. Han sa istället ”Europeans are really good drivers. Except for Italians.” Apropå att inte ha några förutfattade meningar och så där, hm. (Brasilianare borde över huvud taget inte få sätta sig bakom en ratt och indierna är inte mycket bättre. Allt enligt denna instruktör med många års erfarenhet.) Detta innebär att jag förvisso inte fick något prickfritt papper med mig hem, men det gick tillräckligt bra för att jag snart får en Utahlapp hem i brevlådan. Se där! Vissa saker lönar sig inte att skjuta upp.

I går träffade jag min gamla väninna från åttiotalets Karlskrona. Vi räknade ut att vi antagligen inte träffats sedan 1988 eller 1989, men vi har haft lite koll på varandra genom släkt och vänner. Återigen kunde jag konstatera att tiden går, somligt består och annat ändras aldrig.

Längst till vänster min bästa väninna här (även hon från Karlskrona), sedan jag och längst till höger min gamla tonårskompis.