Thanksgiving i vår tappning.
Vilken Thanksgivingmiddag det blev! Helt perfekt i år. (Det här var den tionde i raden och jag har hunnit förfina mina recept och själva tågordningen i matlagningen.) Jag borde ha gjort ännu mer stuffing, men annars var det Purr-Fect. Jag gillar den här maten mycket bättre än julmaten, så jag är glad över vår adopterade helg.
Bara en ingenjör tänker ”Hävert!” då frun är orolig över att skyn ska rinna över i ugnen. Dagens roligaste stund!
Alltså. Pecanpaj. Man kan bara äta lite, lite tillsammans med en klick grädde, men det är underbart gott.
Vår söta student Abby hade gjort de här fantastiska kalkonmuffinsarna! De var inte bara jättesöta och välgjorda, utan också riktigt mumsiga.
Naturligtvis tog jag en närbild på den enda kalkonen som hade problem med ett ”runny eye”…
Det här, mina vänner, kallas diskbänksrealism. Så här såg köket ut efter tre fyllda diskmaskiner. Efter en maskin till och lite handdisk är det nu jättefint där nere. Dags att sätta igång med adventsgröten och lussekatterna. Eller nej, jag väntar faktiskt tills i morgon bitti.
Dagens många gäster krävde ommöblering. Vi blev så förtjusta i placeringen av den flyttade soffan att den nog kommer att få stå kvar här. Får se hur det känns om några dagar då nyhetens behag har lagt sig lite.
Ja, det blev ju jättebra med soffan där! Pecanpaj, ah….
Ska försöka ta en bild sedan då vi bestämt oss över resten av rummet också. Nu blir det väldigt tomt där soffan stod förut…
Mysigt! Mmm pecanpaj och kalkoncupcakes lät inte helt fel! Kram
Alldeles för mycket socker, men vääääldigt gott! Kram tillbaka.
Soffan står jättebra där! Klart den ska stå vid mys-kaminen. Vår middag blev bra, men inte perfekt. Kanske om nio år… Kram!
Ja, förra årets middag blev inte ens halvbra, så det har kanske inte med åren att göra ändå? Jag är glad att det funkade så bra. Fast det höll på att sluta i förskräckelse, för både jag och K glömde att ta upp kalkonerna ur frysen!
Så gott allt såg ut! Och var hittade ni candy corn? Har inte fått tag i det i Stockholm på flera år (sedan Greys american store stängde).
Nej, jag vet! Abbys mamma hade skickat ett par påsar till henne just för detta familjetraditionsrecepts skull. (A är student på universitetet den här terminen och vi är hennes kontaktfamilj.)
Vad härligt att allt blev så lyckat och du, pecanpajen verkar ju super-smarrig. Recept kanske (tette visslar lite försiktigt)…
Inte behöver du vissla, söta T! Här kommer länken: http://www.foodnetwork.com/recipes/saras-secrets/pecan-pie-recipe/index.html
Jag lade till lite mer pecannötter vilket någon tipsade om i kommentarerna. Mums, mums…