En eftermiddag längs med Provo River.
Några hundra meter österut från oss flyter Provo River förbi. Floden kallades Timpanogotzis eller Tumpanowach fram till 1800-talet då pälsjägaren Etienne Provost kom hit och tydligen gjorde stort intryck. Inte bara ändrades flodnamnet, utan herr Provost fick också ge namn till vår grannstad Provo. Förra året åkte maken längs en del av floden i ett gummidäck tillsammans med några arbetskamrater. Sedan dess har han pratat om att vi skulle göra det tillsammans i familjen också. I går blev det äntligen dags. Egentligen skulle vår svenska gäst också följa med, men hon har åkt vidare på andra äventyr i några dagar. Sonen hade fullt upp med skoljobb och valde att stanna hemma, men resten av oss tog på oss ”badkläder” och laddade för att stilla glida tillsammans med vattnet.
Det visade sig att floden var på ett strålande piggt humör och vi fick snurra och ducka och sparka och paddla för fullt på vår åktur, men roligt hade vi! Yngsta dottern trillade i vattnet vid ett tillfälle och det var så klart mindre roligt, men storasyster fick agera hjälte och hjälpa till att dra upp henne medan pappa gav sig iväg på skojakt. Båda räddarna lyckades med sina uppdrag som tur var! När vi kom fram efter knappt två timmar var vi glada över att vi hade dränkt in oss i solskydd innan åkturen och vi hade också fått oss en rejäl genomkörare av en och annan muskel. Perfekt familjeaktivitet när man har lite äldre barn. (Maken hade med sig telefonen vilket som tur var vi andra inte hade. Han lyckades nämligen som av ett mirakel att hålla sig ganska torr till skillnad från damerna i sällskapet. Det var han som tog alla foton.)
Åh vad mysigt! Vill också 🙂 Tur att man har något att se framemot med tonåringar också då.
Det finns för- och nackdelar med alla åldrar! Jag saknar delar av småbarnslivet, men det finns annat som jag faktiskt tycker är mycket bättre med stora barn. Att kunna prata med dem om djupare saker är en grej. 🙂