Tionde juli.
Jag sitter här på den solvarma stenbänken uppe hos mina föräldrar. Det känns som att det just nu bara är jag, havet och solnedgången trots att vi är många som håller till här.
Dagen då, hur blev den? Vi har ätit god mat hos svärföräldrarna, svettats i 30 grader, fixat badbyxor och solshorts till de som behövde samt storhandlat på Lidl. På vägen till Sturkö från Karlskrona plockade vi upp ”extrakusinen” som vi ofta träffar hemma i Orem. Han firar också sommarlov här, men tonåringar behöver hänga med tonåringar, inte bara småsyskon och ”gamlingar”. Här märks det ändå inte om man plockar in ett extra barn i röran. Hehehe…
I bilradion hörde jag Elvis sjunga så jag till och med fällde en liten tår. I kväll ska jag bestämt ha Elvismaraton medan jag hjälper mina systrar att rensa många liter blåbär.
Ps: Det blev inget Elvismaraton.
Jag tycker det låter som du njuter av livet och sommaren på allra bästa sätt kära vän. För det är ju i den där härliga vardagslunken som livet är så skimrande och vackert. Intensivt och lugnt på en och samma gång.
Njut där i solskenet på stenbänken och ha det riktigt, riktigt gott.♥
Kram i massor
Maken är avis på oss som har möjlighet att hänga här. Själv fick han bara två veckor och då var han dessutom tvungen att jobba som vanligt. Han fick i alla fall ta del av lite av allt det fantastiska och fick bocka av alla nödvändigheter på listan (folket, kroppkakorna, blåbären med mjölk och ostkakan). Kram!