Ibland undrar man ju… Varje gång det kommer ett brev från SRV skrattar jag högt. Jag förstår att breven som kommer är menade för mig och min man, men jag funderar ändå på hur det kunde bli så här fel? På vår bröllopsdag hade min svåger ett tal om vilket ruskigt efternamn jag gifte till mig. Han lovade mig att det bästa vore att vänja mig vid att människor vanligtvis varken kan uttala vårt efternamn rätt eller förstår hur det ska stavas. Tur att jag tog honom på orden. Han hade nämligen fullkomligt rätt! (SRVs förvirring då det gäller våra förnamn kan jag förstå, men svårare är det att räkna ut vart de fem bokstäver som försvann ur efternamnet tog vägen. Hm.)