Helgen i foton.
Kommer att tänka på de bilder maken skickade från Tanzania då han var där för femton år sedan. Kråkbon och massor av elledningar överallt. Det är banne mig inte mycket bättre här. Jag tycker det är så fult med alla ledningar överallt och tänkte aldrig i Sverige på att de faktiskt hade grävts ner ”rätt vad det var”.
När jag ser Will’s Pit Stop känner jag mig nästan hemma.
Naturens under. Om och om igen, det som fångar mig i vardagen och annars också. Tänk att något kan vara så vackert!
Mina älskade berg. De blånar, brinner, göms i dimma och finns alltid med som en tyst kuliss. Av allt som vi har här tror jag att det är bergen jag skulle sakna mest om vi flyttade tillbaka till Sverige igen.
Den här lilla plutten har nu fått sitt övningskörningstillstånd och har börjat övningsköra! Hjälp. Tänk vad tiden går…
Den skäggige körinstruktören är duktig på att peppa och lyfta dottern. Hon gjorde sitt teoriprov i fredags, men nu ska hon också ta körteori i skolan fyra dagar i veckan i åtta veckor. Pappa får ta det praktiska lasset hemma. Jag märkte redan i morse att Den Nya Tiden har inträtt. Jag kom knappt in i bilen då sätet var framdraget till max. Hihi.
Kul att se bilder. Och du, här finns också en och annan elledning vill jag lova!
Jag gissar att det är så. Men ni har också solen! Den har vi inte riktigt sett till på några dagar. ”Inversion”. Avgaserna lägger sig liksom som ett täcke av dimma. Smogg är det väl helt enkelt. Blir lätt så här om vintrarna då det är kallt. Avgaserna trycks ner i dalen mellan bergen.