Tyskland och eftertänksamhet.
Så här i hösttider kan jag inte låta bli att tänka tillbaka på den härliga minisemester jag och min lillasyster gjorde för några år sedan då vi hälsade på vår extrasyster och hennes familj i Berlin. Det var så trevligt! Vi hade också chansen att se Weber-Beckmanns sista konsert. Dessvärre gick Christiane Weber bort i cancer inte långt efter denna.
Ich bin fast gar nicht mehr da,
Ist nichts mehr davon übrig wie ich früher einmal war.
Ich möcht’ nicht verschwinden einfach so,
Möcht’ mich gern wiederfinden.
Ich weiß nur noch nicht wo ich suchen soll.
Wohin, wohin ich wohl verschwunden bin?
Wohin? Wohin?
Der Weg ist weit.
Weist du was? Ich geh’ halt Schritt für Schritt für Schritt
Raus aus der Traurigkeit.
Christiane Weber, „Wohin Wohin“ (2010)
Och A och J – ni fick aldrig bilderna, eller hur? Jag har hittat dem och boken jag gjorde ligger i iPhoto. Jag har bara inte framkallat den till någon av oss!
Ja, vilken resa. Den gör jag gärna om – snart! Och nej, längtar efter att se bilderna!
Jag med!
– alltså, ”och nej”, jag fick se aldrig bilderna. Och ja, jag längtar efter att se dem. 🙂
Jag ska precis sätta mig och ladda upp 99 kort för 99 cent. Får se om jag kan ladda upp dina och Js kort då. Ville ju göra böcker till er, men tycker det blir för dyrt genom Mackens eget program. Har hittat många lite billigare alternativ.
Also ein kleines Büchlein habe ich laaaaange später bekommen! Sehe aber gerne mehr Bilder ( :
Ok! Danke.