Jag, du och lite Japan.
Vem är du? Vad är du nöjd med? Vad skulle du vilja ändra? Mellandottern läser just nu en engelskkurs som utgår från studenten själv. Kursen är inte helt lätt, men jag tycker att läraren har lagt upp den på ett bra och givande sätt. Några av frågeställningarna E har fått som hjälp till uppsatsen hon håller på att skriva om sig själv har jag snott så att du också kan ägna dig åt lite navelskåderi.
- Describe yourself physically.
- Describe the clothes you wear.
- What are you hobbies and talents?
- What are your likes and dislikes?
- Describe a typical weekday.
- Describe your Saturday routine. What about your Sunday routine?
- What are your favorite pastimes?
- What is your favorite academic subject? What is your least favorite academic subject?
- Describe your eating habits.
- Describe your sleeping habits.
- How do you earn money? How do you manage your money?
- What are your favorite TV shows and movies?
- What are your favorite books?
- What type of music do you listen to?
Den här listan fick mig att tänka till lite extra. ”Describe the clothes you wear.” Nä. Det vill jag inte. Det är dags att seriöst ta hand om min försummade garderob. Så här kan jag faktiskt inte ha det längre.
Dagens musiktips blir något för mig helt oprövat. Japansk pojkbandspowerballad. Vad texten handlar om har jag ingen aning om. Alltså, den japanska artigheten fascinerar mig. Kolla in det här! (Gör det nu, innan du glömmer.) Jag döööör! Killen till vänster, alltså. (Fast här på bilden tror jag att det än han som är tvåa från höger. Eller trea från vänster.) Flumpool heter de, dessa gossar. Undrar hur man säger det på japanska?
Bild: http://marshmallowoverlord.blogspot.com
Är det någon mer än jag som få lite vibbar av Glenn Medeiros Nothing’s Gonna Change My Love For You? Lyssnar man noga hittar man lånade tongångar från Beatles Hey Jude också. Frågar du mig säger jag att det inte bara är tongångarna som är lånade… (The Beatles goes Japanese, eller vad säger du?)
Åh Japan, jag gillar Japan och hoppas att jag en dag får besöka det landet. Daniel har varit i Tokyo 5 gånger så jag är lite avis på honom 😉 Och Nothing’s gonna change my love for you. Vilken härlig gammal goding!
Jag har aldrig varit i Japan heller. Jag tror att många tycker att den japanska artigheten fascinerar då den är så annorlunda vår svenska mentalitet! 🙂
Hahaha! Måste man prata sådär i Japan, eller är de bara nervösa och ”fastnar” i bockandet? Och han längst till vänster – han frös bara till is istället? Tänk vad man inte vet om andra kulturer. *bock, bock*
De pratar verkligen så där! Det är ingenting nervöst, utan det ser liksom ut så där när man ska vara artig. 🙂 Bock, bock tillbaka. Och händerna ihop!