Sedan 1994 har vår lilla familj haft som tradition att äta Thanksgivingmiddag i anslutning till den amerikanska högtiden. Igår var det dags för årets kalkonmiddag. Detta sammelsurium av märkliga rätter ger en otroligt god smaksensation. På årets buffé stod kalkon, kyckling, potatismos, sås, gröna bönor, sötpotatispaj, gammeldags stuffing, lingonsylt, amerikansk spenatsallad, baconmorötter, nybakade frallor och focaccia, cheese balls, pumpapaj, pecanpaj och saffranscheesecake. Var det gott, undrar du? Ja, så gott att vår äldsta dotter tycker att vi borde byta julbordet mot den här menyn. Det lär inte hända, men jag förstår henne.
Ritualer och traditioner är finfina grejer. Vi förhåller oss alla på olika sätt till sådana. För min egen del är dessa mycket viktiga. Det är fint att hålla sig till återkommande mönster, inte minst då förändringens vindar blåser eller vi befinner oss i svåra tider (som nu). Gemensamma firanden stärker generellt vi-känslan i familjer, grupper och samhällen. Högtider och traditioner bryter också av vardagen och ger skjuts in i eller ut ur olika årstider eller faser i livet. Även om traditioner förändras under århundraden så fungerar de ändå som något slags länkar i mänsklighetens gemensamma kedja.
Jag har tänkt mycket på hur sociala medier har spridit traditioner från andra nationer och kulturer till oss i Sverige och till andra hörn i världen. Utan SoMe tror jag knappast att baby showers, Halloween eller ”gender reveals” hade varit en grej i Finspång, Kungsbacka eller Kiruna, mer än hos enstaka familjer. Bröllop hade sett väldigt olika ut och hade helt säkert inte heller varit lika vanliga som de är idag (betänk att Sverige är världens mest sekulära land och att samboskap var mycket vanligare här än i resten av västvärlden på 70-talet, även om man också ofta var ”fuskgift” i Karibien och Centralamerika). Bröllop handlar numera ofta mer om ett skådespel inför kameror och filmkameror och att ha en hejdundrande fest med släkt och vänner än att skapa en religiös eller laglig union. Är det därför antalet vigslar har ökat på senare år? Jag vet inte. Hur som helst riktas dagens tacksamhet till Olga och hennes fantastiska kalkonmiddag den där november 1994. Undrar om hon gissade att vi fortfarande skulle fira Thanksgiving över 30 år senare? Tack också till alla som bidrog till ett härligt firande! Knytis är grejer, det.