Idag är det flera jag känner som ska ta emot elever eller själva börja skolan igen efter sommarlovet. För mig har alltid den här tiden varit en viktig brytpunkt, lika viktig som nyår. Fram till 2017 jobbade jag från och till som lärare. Efter det fortsatte jag vara mamma till barn som gick i skolan och sedan 2020 har jag fått uppleva denna speciella tid genom andra. Om tre år börjar vårt äldsta barnbarn i sexårs och ”terminsstart” hamnar närmare mig igen.
Det debatteras friskt runt hur man får prata om sommaren vid den här tiden på året. Är den över eller inte? Får man längta efter hösten? Vilken influerare trycker på knappen för ”höstinspiration” först? Kan man ha semester hela vägen in i september och fortfarande prata om sommar? Jag är inte den som sitter på de rätta svaren, men så här ser jag på det. Jag har svårt för värme och trots att Sverige i sommarskrud är fantastiskt så finns det alltid någon slags sommarstress då det är så mycket som ska njutas, hinnas med, umgås, vilas och byggas. När sommaren väl är över är många rent utmattade och längtar lika mycket efter vardag och rutiner som de längtade efter semester i maj. Själv tillhör jag de som vilar väldigt lite under sommaren samtidigt som jag fyller mitt sinne och min tid med familj, vänner och trädgård, så för mig är hösten både en återhämtningstid och en tid för utveckling och reflektion. Temperaturerna passar min kropp mycket bättre, jag älskar det dovare ljuset, dimman (i lagom mängd), färgerna, mer tid inomhus och stormarna. Den svenska hösten är helt enkelt min favorittid. Kanske inte i alla former, men nästan. Just nu längtar jag verkligen efter regn, men när det regnat i två veckor på raken och jag inte sett solen en endaste minut kan det såklart kännas annorlunda. Den här ”riktiga” hösten dröjer dock ett tag till, precis som det ska vara.
Hur som helst. Min syrra uppmärksammade mig på begreppet ”tjejnyår” (1 september) för några år sedan och jag tog det till mitt hjärta. Inte ordet, men känslan. Mitt höstnyår drar igång första dagen på terminen, så även om det inte finns någon specifik dag för detta bestämmer jag att i år är detta höstnyår den 18 augusti. På ICA ligger ett paket med ny dagbok till maken. Han bad mig beställa en och jag passade på att beställa lite nya pennor till mig, för finns det något som passar bättre till ett Monnah-nyår än nya pennor? Nope. I min brytpunkt monterar jag också ner trädgårdslandet. Vitlök och lök är skördad, pga bladmögel på potatisen tog jag bort all blast och behöver nu få upp potatisen som vi ska äta i höst och vinter. Kål- och morotsåret blev riktigt dåligt pga olika omständigheter, men en del annat blev riktigt, riktigt bra. Jag har nu några veckor framåt då det ska fixas och donas för att vi faktiskt ska få glädje av det vi har odlat fram. Vi ska också beställa en ny frys till ladan så vi får bättre förvaringsmöjligheter. I mitt höstnyår ingår en återgång till rutiner och lite kalibrering gällande årsordet (FRÖJD). Jag gillar också att göra en sammanfattning av sommaren. När allt går i 120 är det lätt att glömma, både sådant som har varit härligt och sådant som har varit svårare att hantera. Som du kanske vet använder jag bloggen som en dagbok till mig själv och eftersom jag haft så lite tid för det i sommar är detta mastodontgalleri mest till för mig själv.
Med detta lägger jag alltså sommaren 2026 bakom mig. Jag vet att vi har flera sommardagar kvar och jag tänker ta dem tillvara precis som jag gör med alla årstiders dagar. Det är bara känslan som har förändrats. Från idag finns det helt enkelt ett mer markerat framåt och ett mer definierat bakåt.