Jag vet att jag behöver acceptera att saker och ting inte längre är som de var då jag var barn. Jag vill inte ens att det ska vara så, men det kan ändå skava ordentligt ibland. Och när jag ser barn med näsan över telefoner och plattor blir jag bedrövad. Jag var själv med och gav detta till våra barn och jag inser att denna teknologi är här för att stanna och att mycket också är bra, men vad händer med världen då barnen slutar leka? De önskar sig datorspel istället för postkontor, får en Swish istället för ett legoset. Så mycket har hänt med vår omvärld på kort tid och ibland hoppas jag att allt är på låtsas och att jag kommer att vakna upp till en annan värld. En bättre värld. En värld utan psykopatledare med gigantiska egon, en värld där lekplatserna är platser för barnskratt istället för droghandelsuppgörelser, en värld där nyfikenhet och förundran leder oss framåt, inte rädsla för att hamna efter. Idag får jag medvetet söka ljuset och så får det vara. Jag vet att det kommer bättre dagar.
Och bara för att jag absolut älskar många av Yusufs/Cat Stevens texter och att de hjälper mig kalibrera om får du en bonus också.
2 kommentarer
Jag tycker tyvärr att allt verkar bli sämre och sämre. Alla möjliga ursäkter och anledningar för att folk ska behöva lägga en ännu större del av sin lön på hyra och mat.
Var och varannan verkar må dåligt. Så mycket som möjligt ska digitaliseras så att man snart inte kan prata med en människa.
Jag är glad att jag växte upp utan mobil och att jag inte har några problem att låta mobilen ligga medan jag umgås eller tar en promenad och bara hör naturens ljud.
Jag tänker också verkligen på detta. En liten tröst är ändå att jag tror att fler människor får syn på problemen med telefondominansen. Både kollektiva och individuella initiativ för att använda telefon och sociala media mindre, jag tror att vi kommer att få se mer av det. Tyvärr verkar det som om vår värld måste komma långt ner i problemen innan den kan vända. Se på sent komna iniativ för att begränsa biltrafiken i stadskärnorna, eller den långa vägen till ett rökfriare samhälle. Men fler mobilfria timmar i barnens liv, nog kan det komma ganska snabbt genom initiativ från föräldrar och skolor.
Men det här, ja verkligen:
”En bättre värld. En värld utan psykopatledare med gigantiska egon, en värld där lekplatserna är platser för barnskratt istället för droghandelsuppgörelser, en värld där nyfikenhet och förundran leder oss framåt, inte rädsla för att hamna efter.”