Vi satte oss i bilen i fredags morse och drog iväg för att överraska våra döttrar (och den danske svärsonen). ”Ungarna” skulle träffas i Stockholm för att återuppleva lite traditioner tillsammans. Vi kidnappade helt enkelt denna träff.
Lurendrejerierna började redan i fredags då först jag fick fejstajma lilla barnbarnet i vanlig ordning, denna gången från en ficka längs E22. Oj, så många ärenden jag hade att uträtta denna dag och morfar var hemma om de ville ringa honom senare. Körningen gick bra, vi har en otroligt mild vinter och det var uppriktigt skönt att slippa hala vägar. Vi fick till och med en gnutta sol. Eftersom vi hade gett oss av i arla morgonstund var vi framme redan tidig eftermiddag. Oj, så överraskad vår äldsta dotter var då vi ringde på dörren! Vi visste att hon och barnbarnet skulle vara hemma och tvätta och packa medan svärsonen skulle jobba sent och gå på julbord med jobbet. Vårt sällskap var därför extra uppskattat.
Överraskningarna fortsatte sedan på lördagen då vi tog oss in till Gamla stans julmarknad och mötte upp med ”danskarna” och vår son (han visste att vi skulle komma eftersom han sedan skulle åka tillbaka till Karlskrona med oss). Jag älskar att se våra vuxna barn ha vuxna relationer med varandra. De är så otroligt olika varandra, men på något sätt får de det att funka. Inte minst med hjälp av svärsönerna, de är varmt välkomna tillskott. Lilla Titti är såklart kittet som sedan håller alla tillsammans, hur ska man inte kunna älska henne? Hur som helst, efter inköp av det ena och det andra på marknaden drog vi vidare i ett vackert Stockholm för att ta oss till Rice.
Asiatisk buffé tillhör familjetraditionerna och vi kunde äta oss mätta och prata länge innan det var dags att bryta upp åt olika håll. Alla höll med om att det blev väldigt lyckat. Vi tog med oss mittenbarnet och hennes familj på julkonsert. Tack för musiken i juletid, tack för personer som planerat, övat och ansträngt sig för alla oss som lyssnar. När solisten sjöng Nu tändas tusen juleljus och lilla barnbarnet sjöng med av hjärtats lust fnissades det bland tonåringarna som satt runt oss. Det var ruskigt gulligt.
God jul och lycka till önskades, sedan åkte jag och maken vidare till Nynäshamn där syrrans hus stod och väntade i juligaste skrud. Mammas julkärlek gick definitivt i arv till de flesta av oss, inte minst till denna syster. Det var otroligt mysigt att krama syskonbarn och prata om livet och dricka Sanpellegrino och spela Galenpanna och bara mysa. Denna familj brukar vi alltid ha adventsmys med i luciatider, men eftersom vi inte fick in det i schemat i år kändes det extra fint att kunna träffas nu. Delar av familjen åker sedan till varmare breddgrader. Härligt tänker jag som inte hade haft något emot lite sol och värme nu. MEN, nu vänder det. Vi är förbi vintersolståndet!
Efter sovmorgon och lyxbrunch kunde vi så packa ihop oss och dra hem igen. (Sonen kom sent på lördagen och sov också över.) Solen sken från en klarblå himmel hela vägen, det var en fröjd att köra. Lite jobbigt med den lågt stående solen, men av någon anledning hade jag lämnat mina solglasögon kvar i bilen. Det visade sig vara ett snilledrag och solisarna blev mycket behjälpliga. När vi rullade in på gårdsplanen vid 19.30 var det nöjda miner hos oss alla tre! Så mysigt att komma hem till ett julupplyst hem. Nu har vi tid för mat, bak och julgodisfix under de närmaste dagarna, plus att jag ska klämma in ett körrep ikväll.
Nya lilla barnbarnet har BF 28/12, men tummar hålls för att hon håller sig inne i sin mammas mage till andra sidan nyår. Januaribarn/decemberbarn och allt det där. BB-väskan är iallafall packad och alla är redo. Själv har jag Bachs juloratorium den 4/1, men efter det är jag redo att åka tillbaka uppåt landet och vara behjälplig med ett extra par händer. Det tar ett tag att vänja sig vid att bli fler och det är ingenting man ska behöva göra på egen hand tänker jag. Jag kan laga mat och fixa med det praktiska så det finns tid för återhämtning, anknytning och invänjning för storasyster. Inte är det helt lätt att inte längre uppleva sig stå i första rummet. Jag har en socka klar till storasyster så hon får en egen present när jag kommer tillbaka. Eller, jag hoppas att det blir en socka till, såklart…
Jag kommer inte att ha så mycket utrymme för min eller andras bloggar under veckan gissar jag. Därför passar jag på att skicka varma hälsningar, jag önskar och hoppas att du lyckas balansera förväntningar med önskningar och att det finns tid att reflektera och stanna i fina stunder. Från mig till dig – en riktigt god jul!
Lämna ett svar