I går började det snöa. Jag var förberedd, men det kändes ändå uselt. Vi har haft mellan tio och tjugo grader varmt, förutom ett par snödagar med slask, sedan vi kom hit. Jag tänkte att en evighetslång höst med sådant väder vore det ultimata för mig. Vackra omgivningar med varma färger, sol och glada människor, ingen snö att skotta och ingen värma att svettas ihjäl av! Tja, det sägs att det inte finns någon glädje som varar. För att inte låta allt för otacksam är det väl bäst att säga att jag ändå blev glad då jag kom upp i morse och möttes av den här utsikten:

Det är ju ändå väldigt vackert! Sonen skottade dessutom uppfarten i går, så utsikten blev liksom ännu lite finare. Bergen här känns som en kuliss, men de är i högsta grad verkliga. De påverkar allt i det här området. Tillgängligheten. Det ombytliga vädret med kast mellan ökenvärme och snöoväder. Känslan av att vara instängd. Synd att jag inte gillar att åka skidor. Hade så varit hade jag nog jublat just nu! Tja. På onsdag sägs det bli fjorton grader varmt. Det kanske är bäst att jag passar på att njuta av att ha ett varmt hus där jag faktiskt känner mig hemma. Tacksamhet är inte fy skam!

Förresten köpte vi ett piano i går. Ett elpiano. Yamaha. Dyrare än det lilla skolpianot vi blev erbjudna att köpa av våra nya vänner, billigare än ungefär alla andra begagnade pianon som säljs här i trakterna. (Det är DYRT att flytta till en ny kontinent kan jag tala om, men det har du kanske redan räknat ut. Vi hade räknat med alla dessa nya utgifter, men det svider ändå i plånboken varje gång det är dags att lägga ut pengar på något som vi redan har, fast inte här.) I Sverige hittar man lätt pianon gratis om man nöjer sig med ”vilket som helst”, men här verkar det som att ett piano verkligen ingår i heminredningen. Därmed är det svårare att hitta ett att köpa! Vi är i alla fall jättenöjda. Ljudet i det här elpianot duger bra för oss, man kan sitta och spela dygnet runt då det bara är att plugga i hörlurarna och huset känns genast mycket mer som ett hem än det gjorde i går då vi inte hade något! Musik är livet. Jag vet. Tjatigt. Men jag menar det. Jag önskar att våra barn var lika glada att dela med sig av sina talanger som de är att utöva desamma i bilens baksäte, i duschen och ungefär jämt annars. Jaja.

Undrar du vad jag fyller min tid med annars? Jag är lärare till mina barn på heltid. Jag ser till att bygga upp ett socialt nätverk. (Vi har blivit emottagna med öppna armar av alla möjliga – underbart.) Jag försöker jobba ikapp med mitt ”vanliga” uppdrag för You Do. Här är väldigt många kvinnor hemarbetande. De är inte nödvändigtvis ”bara” hemma med sina barn. Småföretagandet blomstrar! Sedan finns det de som är så engagerade i sitt frivilligarbetande att de till exempel inte har tid att städa själva. Idag var jag och tjejerna hemma hos en kvinna som är ansvarig för WOW, ett projekt som jag bestämt mig för att lägga tid och energi på när jag ändå befinner mig här. Medan vi stod i källaren och sorterade skor och kläder städade den mexikanska städerskan övervåningen. Jag fnissade lite, men vem är jag att döma? Det kändes hur som helst fint att kunna göra något rent praktiskt för några som lever ett liv så långt ifrån den trygghet jag tar för given!

Slutligen måste jag ju tala om hur det blev med det där ”Barbie Land” som jag förväntade mig. Jodå. Många förväntningar har uppfyllts. Jag har sett fler utslätade 50+-ansikten på tre veckor än under hela mitt liv fram tills vi flyttade hit. Det går nog åt otroliga mängder hårsprej och botox om jag får gissa. Å andra sidan är det kanske det område vi bor i som är sådant och hade jag bott inne i Stockholm hade det kanske varit likadant? Människorna är väldigt ”Hiiiiiiiiiiii, it’s sooooooo niiiiiice to have you heeeeeeere!”, men det har jag inget emot. Jag gillar att bli hembjuden på middag och träffa nya människor! Min strävan fortsätter därmed att vara att inte bli allt för Barbiefierad under vår tid här. Vem vet vad som kommer att hända? Barbiegranen här nedanför fick mig att allvarligt fundera på om dekoratören hade som mål att provocera eller om hon verkligen tycker att det här är vackert?

Med tanke på allt annat i samma stil här gissar jag att folk här gillar detta. Kundunderlaget i just denna butik tyder på att det kanske är så. Tyvärr gör inte denna bild håret rättvisa. Löshårstofs, tuperad och lockad och allt, i klass med en ardennersvans. Sminket matchade. Hjälp! Men damen i fråga var nog i min mammas ålder och hade en kropp som en tjugoåring, så jag gissar att hennes utseende är viktigt för henne. Good for her!

Nu ska vi titta på Hungerspelen. Frihet och underbar musik. Gilla, gilla. Hoppas att din helg är riktigt härlig.