Anslagstavlor och Filofaxer.
Jag önskar fler riktiga anslagstavlor i mitt liv. Det är så trist med en cyberrymd där enorma mängder information guppar omkring, många gånger utan mening eller mål. Numera ska det hållas koll på events på Facebook, Google docs-inbjudningar och skärmdumpar som alla ska åka in i den digitala kalendern.
Jag minns den ökade pulsen då jag hittade någon spännande lapp på en sådan här tavla. Hur min rejäla och väl uppdaterade Filofax åkte fram från väskan så jag kunde skriva in konserten, bokpresentationen, föreläsningen eller vad det nu kunde vara. Jag lade bara in sådant som jag verkligen planerade att uppfylla mitt liv med, medan jag upplever att många viktiga och intressanta begivenheter numera glöms bort i villervallan av dessa kopiösa informationsmängder. När jag anmäler intresse för ett Facebook-event har jag verkligen intentionen att gå, men många gånger kommer jag sedan på det när det är för sent. Flera gånger har jag funderat på att återgå till en papperskalender, men de praktiska vinsterna i att bära omkring hela livet i fickan har hittills vunnit varje gång. Vi får väl se om det fortsätter så.
Jag älskade min filofax som jag fick av pappa. Den var röd och hade blankt läder. Jag använde den jämt. Nu håller jag reda på viktiga datum genom att sätta lappar på kylskåpet eller ha kallelsen på mail. Det är helt klart inte hållbart….
Jag tror vi är fler som behöver ett stabilare system för att landa i en vardag som inte drunknar i intryck och känslan av FOMO. Det var inte länge sedan jag slutade använda larm för att komma ihåg sådant som jag borde ha i huvudet (effekt efter utmattning), och jag vill inte tillbaka dit!
Jag använder papperskalender fortfarande, men det är mest för att jag tycker att det är kul att göra fint. Jag vill EGENTLIGEN hellre bli van att använda en mobilkalender, men är en sån där konstig en som aldrig kollar på mobilen. När den börjar plinga över något annat än att det ringer så blir jag stressad och sätter på ”stör ej”-funktionen, hehehe… men jag SKA lära mig!
Vi funkar alla olika! Jag älskar också att göra fint, men som det är nu funkar inte papperskalender. För att det skulle bli hållbart skulle jag behöva bli bättre på att verkligen få bättre koll överlag…
Jag var det bästa av två världar. En kalender lp väggen i köket med allas födelsedagar och vårdbesök och sånt. Jag gör kalendern själv (med viss hjälp av ett fotoföretag) varje år med bilder från Pinterest. Sen har jag allting i kalendern i telefonen också. Men där får man inte lika bra överblick när man som jag behöver tänka veckor för att klara en enda sak. Kalendern på väggen blir jag lycklig varje gång jag ser. Nu i mars är det en ljuvlig bild på ett litet lamm, påsken till ära. Om form och funktion måste fås på olika håll så kör på tycker jag.
Så bra påminnelse om väggalmanacka! Tack.