Iiiih! Det närmar sig.
Ena dottern håller koll på antalet dagar tills vi flyger till LA från Köpenhamn. Just nu är det elva dagar kvar. En och en halv vecka. Hjälp! Jag blir nästan skakig… Det är jätteroligt, men faktiskt läskigt också. Tur att det finns grejer att göra precis hela tiden så jag inte behöver känna mig sysslolös. Nu har jag blivit bortskämd av min lillasyster i två dagar. Du som får chansen att ”bada” i ett badpalats – ta den! Jag kom ut som en ny människa efter ångbad och ryggdusch och scrubbande och filande och tvättande och inpackande. Helt underbart. Vi masserade också skrattmusklerna då vi satt och kollade in alla bilderna som svågern och systersonen tagit med något slags förvrängningsapp. Jag har träningsvärk i magen idag, på allvar! Vi hann också fira färdigt 14-åringen. Hon tyckte att det inte kändes som en riktig födelsedag, fast hon var rätt nöjd ändå. Pappa var inte hemma (fast det var han inte då hon föddes heller) och ingen tårta serverades. Vi tar igen det nästa lördag. Tänk att jag har varit tonårsmamma i flera åååår! Spännande.
I hallen hos föräldrarna hänger finaste fotot på mamma. Vilken snygging! Sådär snygg har jag aldrig varit. Så många gånger fick jag höra att jag var lik henne då jag växte upp och gillade inte alls det. Sicken dumbom jag var! Tur att man blir äldre och visare.
För övrigt har nu min vrist läkt ordentligt efter min drullighet i somras då jag ännu en gång bevisade för mig själv att jag måste vara skelögd på riktigt, alltså på det sättet att man ser verkligheten på ett annat sätt än den egentligen ser ut. Jag har fortfarande ett fult märke på benet, men med tanke på mina skånkors normaltillstånd (eh, när till och med ens mamma säger att ens ben inte är ens bästa tillgång så kan man nog lita på att detta är sanningen) gör det ingenting. Det är bara att ”skyla” dem. Det jag skulle säga var att då ena syrran nu har sprungit Tjejmilen och snart springer Lidingöloppet (15 km) samt har anmält sig till Tjejvasan så är det dags att jag tar tag i min fysik igen. Dags att få upp flåset, vänner! Jag drog igång med något slags förkylningspowerwalk, men blev ordentligt svettig ändå. Det är härligt att pressa sig lite. Och nu ska jag hänga tvätt. Inte fullt lika härligt, men jag gillar verkligen doften av rena kläder. Behöver du lite power? Den kommer här.
Härligt att nedräkningen har börjat på allvar nu. Och jag tror att vi är många som tycker att det ska bli minst lika spännade att få följa era äventyr i det stora landet i väster här via bloggen. Och att känna sig lite skakig är ju fullt förståeligt när man står inför et sådant stort äventyr som ni gör. Men det kommer att gå hur bra som helst.
Hjälp, det där lät verkligen helt underbart! Känns som något jag borde unna mig när den här nackspärren har gett med sig. Känns som min kropp skulle behöva bli lite bortskämd.
Vilket fint kort på din mamma. En riktig snygging och vist har du ärvt din mammas skönhet. Det är bara du själv som inte ser det. 😉
Heja syrran! Jag blir så imponerad av alla som springer och verkar älska det. Jag önskar så att jag också vore en löpare. Men det är jag inte. Undrar om jag någonsin blir. Men man ska aldrig säga aldrig. Men jag börjar med gymmet. 😉
Ta nu hand om dig vännen, ha en fin helg och njut av de här sista dagarna innan det bär iväg mot det stora äventyret.♥
Stor kram
Lotta
Jag blir också nervös för er skull (och för min. Tjejklassikern? Hjälp!) Vilket äventyr ni står inför! Är glad att jag får dela det med er på avstånd. Och ja, vi har redan börjat spara inför en tripp till Amerikat.
Tjoho! Vi ser fram emot alla besök vi kan få. För övrigt kommer ditt träningsuppdrag att gå jättebra.
Spännande! Och så nära. Ser fram emot att få följa med er på ert äventyr här hemifrån Sverige. Ha det nu fantastiskt i LA och på Hawaii. Jag längtar tillbaka dit ibland. Eller jag längtar iväg på en ny resa, vart den en går egentligen.
Och ha en härlig söndag, njut av hösten. Kram
Tack för hälsningen! Jag har verkligen sugit i mig havsvindarna, färgerna och känslan av ”utfasning” som vi nu delar med naturen… Kram tillbaka!
men det är ju jättesnart 🙂 ni kommer att få en alldeles fantastisk upplevelse och berika era liv med ny visdom – det är jag säker på… och åren over there kommer också att gå så snabbt
Kram
Petra
Hu, jag vet! Det är just insikten om att vi faktiskt kommer att få uppleva saker vi aldrig skulle få chansen att göra om vi bodde kvar här hemma som gör att det här känns bra till slut… Kram!