Nu var det fasligt länge sedan jag var hos lillastesyster, men äntligen är jag här! Innan jag gav mig av från ön fick trädgården en rejäl genomvattning. Tomaterna verkar ha vuxit en decimeter var sedan de fick lite bättre förutsättningar med mer tillgång till näring och vatten. Det förvånar lika mycket varje gång. Kvalitet framför kvantitet, låt dina växter få skina utan tävling från ogräs eller ens sina egna ”syskon”.

Landskapet från tågfönstret var osedvanligt vackert. Rapsfält är alltid ögongodis, men helt vanligt grönt är underbart det också.

Vackert kvällsljus och rejäla cykelbanor, Malmö är verkligen en liten storstad. Det är mysigt på många håll här, men samtidigt finns ett visst mått av otrygghet att förhålla sig till. Våra svenskamerikanska vänners son och hans fru flyr skolskjutningar och flyttar till Blekinge med en längtan efter trygghet. Malmöbor som har råd flyr till Vellinge med längtan efter trygghet de också. Tänk att tre bomber i Norrköping härom dagen inte ens togs upp av en av landets stora tidningar. Ointressant? Om vi inte pratar om det finns det inte? Politiskt ställningstagande? Trygghet är en känsla som inte kan befallas och just nu är den svår att frammana på många håll i världen.

Här i lillastesysters kärleksfulla hem känner jag mig både trygg och lycklig. Älskar att hänga med alla mina syskon. Jag känner mig välsignad. ❤️