Så svårt att packa!
Inte skära, bara rista… Får du också associationer till det uttrycket, eller är det bara jag? 🙂 Nu håller jag på att packa ihop allt för tredje gången i mitt liv. Jag kan säga att vi har skaffat oss en massa onödiga grejer under de snart tolv åren vi har bott här i huset och nu går det inte att sortera bland allt utan att minnena trillar över mig. Det började med sonens första par skor då vi visningsstädade och det fortsätter i en oändlig ström. Det går ju bara inte att spara allt! Men – jag vägrar en utradering av vår historia nu när det går att välja. Stackars alla som abrupt förlorar sina hem i naturkatastrofer och krig. För att fira alla fina barn, att de växer och blir tonåringar och sedan vuxna, ansvarstagande människor får du Gs favoritsång då hans fot passade i den här lilla skon – Fred Åkerströms Kajsas Udde.
Hej min vän!
så rätt du har i det du skriver. Sortera och minnas i lugn och ro. Jag kastar friskt, är inte mycket för att spara förutom när det gäller barnen. Det är så mysigt att sitta där i klädkammaren och dofta på babykläder, titta på fina teckningar och jämföra skostorlekar.
Hoppas du fortsätter blogga om livet over there.
Ha en fin tisdag. Kram Kristina.
Ps i dag ska det tas blodprov minsann……
Det är klart att jag ska fortsätta blogga om det som ligger framför oss! 🙂 Lycka till med provet. Hur gick det? Gissar att du får vänta lite på svar. Kram!
Underbara Monica!
TACK :'(
Slavica
En dag ska jag berätta din historia här också för de som inte förstår vad en del får gå igenom under sin livstid! Många kramar.
Jag tycker det känns som igår när G sprang omkring på Sturkö i mörkgröna mjukisbyxor och hittade på regel efter regel efter regel för att han skulle vinna.