Midsommar på Sturkö och i Fridlevstad.
De senaste dagarna har varit fulla av nostalgi, sann svensk sommar (alltså dassväder blandat med underbart solsken), familjetid och avkoppling från sådant som jag måste tänka på alla andra dagar. Snart kommer syrran från Skottland med sin familj. De har inte varit ”hemma” på två år och jag längtar tills jag får träffa alla i familjen – helst lille M som jag aldrig träffat IRL!
För en stund sedan tog jag en promenad längs stranden och njöt av utsikten över ”staun”, alltså Karlskrona. Jag tror att du kanske hade tyckt precis lika mycket om det som jag…
Dagens musikstycke får nog bli ledmotivet ur Jurassic Park. Att vara med i midsommarfotbollsutmaningen mellan Anderssons och Håkanssons är ruskigt roligt. Matchen slutade i år 3-3 och jag kan lugnt säga att jag sprang mycket, men var sämre på att träffa bolluslingen. Trots mitt fruktansvärt dåliga bollsinne kände jag mig emellanåt som en t-rex. Nästa år går det kanske bättre?!
Önskar att vi hade kunnat vara där. Jag är helt säker på att jag hade gillat utsikten!
Ni kommer ju snart! Och det bästa är att utsikten är kvar och kanske blir ännu bättre då detta eländesväder tar sluuuuut…
Det låter som ni har haft ett helt underbart midsommarfirande. Hällregn till trots. För det är något visst det där med att dela sommarminnen tillsammans med dem man älskar. Att bara vara och skratta så där gott tillsammans. Och att äntligen få krama om varandra och hälsa på nya familjemedlemmar. Det är stort.
Kram Lotta
Jag tänker alltid att jag trivs allra bäst ensam, men det stämmer ju inte! Jag kan knappt komma ihåg en enda speciell stund tillbringad i ensamhet, men så många gånger jag varit med nära och kära – det är ju dessa som verkligen betyder något! Kram.