En sak i taget.
Medan det ”vanliga” livet kräver listor för att inte glömma något viktigt, och sådana där körscheman som mina musiklärarkollegor på Segeltorpsskolan var så duktiga på, rullar livet i trädgården på. Jag har rensat det mesta nödvändiga, så det som ska växa har fått lite utrymme trots att det är för tidigt att lägga på gräs mellan raderna i odlingslådorna. Min täckodlingsteknik har visat sig vara relativt framgångsrik trots att vi har så mycket sniglar. Jag inbillar mig att de där snigelpelletsen hjälper i alla fall. På baksidan har det som för några år sedan var en fin vallmo i gräsmattan blivit till ett helt vallmofält. Ja, eller fält och fält, allt är väl relativt. Men är tulpanlandet i trädgårdslandet Lilla Amsterdam så kan det här få vara Lilla vallmofältet. Än så länge har jag hängt med i vattnandet och det verkar som att både tomater, växthusinnevånarna, grönsakerna och ettårsblommorna åtminstone mår okej. Jag tycker att det verkar som att det blir skillnad då jag vattnar med EM Aktiv, tipset från min svägerska. Guldvatten funkar väl också, liksom att helt enkelt preppa med riktigt bra, bränd gödsel. Två av dahliorna har inte kommit upp. Ingen av dem var i särskilt gott skick efter vintern, men nog tyckte jag att det fanns lite liv kvar i dem? Får kanske gräva upp och prova att sätta i kruka istället. Eller så är det bara så att dessa vänner har sagt tack och hej för sig.
Klart det är ett vallmofält! Jag har en sommaräng på baksidan, helt fullt med prästkragar!
Tack! Och en sommaräng med prästkragar, så fint… Jag rensade aldrig bort prästkragarna i rabatten med Fars ringblommor, så de står så fina nu. Ståtliga och framförallt blommande innan blomstren i varma sensommarfärger tar över! Ogräs blir inte någon växt förrän man inte vill ha den där. Samma med kirskålen i gräsmattan, grön och frodig.