Tack för allt.
Igår nåddes vi av den tråkiga nyheten att svärfar gått bort. Jag tror att jag fortfarande är i chock.
2018 planerade maken en resa för hela familjen för att specifikt lära känna svärfars bakgrund och uppväxt i Bayern. Jag är så otroligt tacksam över att framförallt våra barn fick möjlighet att lära sig mer om dessa grenar i sitt släktträd. Det blev en fantastisk resa och minnet av svärfar då han berättade känns tröstande idag.
Lilleman i mammas knä, där har vi honom. Roligt att han ”behöll” sitt utseende upp i vuxen ålder, han är lätt att känna igen i syskonskaran.
Tyvärr har jag inte räknat ut hur man bäst laddar upp egna filmklipp här, så det får bli en enda liten umpa-umpa-trudelutt till svärfars ära. Nu var kanske inte bayersk umpamusik hans favorit. Han kom på varenda konsert vi hade med Fredrikskyrkans Motettkör, älskade musiken och att sitta i kyrkan och lyssna.
Igår hittade norrskenet ner så långt som till Stockholm och vår äldsta dotter tog det här fotot över Handen. ”Hälsningar från farfar”, skrev hon i familjechatten. Jag tycker om tanken. ”Tack för allt” var det sista du sa till mig, Manfred. Nu säger jag detsamma till dig. Tack för allt.
❤️
Tack för omtanken!❤️
Så fint inlägg. Så ledsamt att höra. ❤️
Tack kära du! ❤️
Så fint att det var han som ordnade norrskenet ❤️
Beklagar eran förlust ❤️
Visst var det en fin tanke?! Tack snälla! ❤️
Jag blir så ledsen för din/er skull! Att ni ska drabbas ännu en gång. Nog för att döden är en del av livet, men önskar att ni fått några år av lugn och ro. Tänker på er. Kärlek och styrka ❤️
Tack snälla Åsa! Ja, det är som det är. Jag är tacksam över känslan ”no regrets” och att Klaus fick ner Manfred hit så det blev några år av närhet. Kram! ❤️