Ingen vanlig dag, nej minsann. Åh, vad jag gillar att bli uppvaktad!

Jag åt filen med god aptit, tog glatt emot rosor, kramar, kort och teckningar som delades ut och drack till slut upp teet som hade hunnit bli perfekt tempererat. (Kanske fixade jag till rosorna lite efter det. Skar snittytor, plockade bort skrynkliga och för lågt sittande blad och arrangerade dem lite snyggt sådär.)

Eftermiddagen tillbringade vi på Pong Buffé. Det var så gott med alla dessa asiatiska läckerheter – dumplings, gyoza, sushi och perfekt chicken satay! Att de sedan bjöd på inte så asiatiska desserter som smakade ljuvligt gjorde inte saken sämre. Behöver jag tala om att vi satt länge, länge? Och att nej, vi skämdes inte trots att vi åt flera desserter var. (Låt mig påpeka att dessa serverades i miniglas, så en portion förslog helt enkelt inte.) Det bästa var inte ens maten. Det var att ha flera timmar tillsammans utan en massa måsten, att kunna sitta och prata om allt och inget, skratta tillsammans och bara ha det bra. (Jag har som sagt insett att det där med att njuta intensivt då och då är som ett slags försäkringsinbetalning. När de jobbiga stunderna kommer får man helt enkelt plocka fram dem och neutralisera det dåliga.)

Den här bilden tog jag till dig S. Redan Strindberg, den gamle token, hade insett att det där med dumhet kanske inte nödvändigtvis har just med Amerikat att göra. (För er som inte ser står det ”… jag behöver resa för att laxera Sverige och svensk dumhet ur mig…” Oj, vad vi skrattade då vi läste det när vi strosade längs med Strindbergs del av Drottninggatan!)

Denna härliga Mors Dag, jag tror det faktiskt är den bästa jag har haft på alla dessa 15 år, avslutades med en promenad med K i vår svenska regnskog där jag hittade några nyutslagna liljekonvaljer. Dessa är till dig, mamma!