Nedslag i tankarna.
På rullande sten växer ingen mossa, men väl på stubben som står med rötterna väl förankrade i jorden. Jag känner mig många gånger som en stubbe, men jobbar numera på att få lite fart. Jag tycker mossa är vackert, men att vara mossig är inte särskilt eftersträvansvärt. Utveckling är spännande och leder framåt och det är ditåt jag är på väg. Det är skönt att ha riktningen utstakad!
Jag håller också på att utvecklas! Rädslan, du vet. Jag har börjat byta perspektiv också, att det får vara fine att vara rädd. De långa konsekvenserna av att undvika och vara bara stubbe är för mossiga. Hellre vara rädd och ha lite rull! Särskilt som jag är rädd för saker som inte ens är farliga på riktigt, lalala
Tänk ändå, vad spännande det är med utveckling. Att se på sig själv utifrån och med hjälp eller utan lyckas flytta markeringarna man följer! Du är så modig!