Ekonomi, ordning och reda.
Bill och Melinda Gates skiljer sig. ”After a great deal of thought and a lot of work on our relationship, we have made the decision to end our marriage,” the pair tweeted.” De har varit tillsammans sedan åttiotalet och gifte sig samma år som vi. Några år äldre och några av världens rikaste och mest inflytelserika människor, men det hjälpte inte. De är nu slut som par, men fortsätter som business partners. Tänk att reda upp i den skilsmässan rent ekonomiskt.
De senaste dagarna har jag funderat mycket runt privatekonomi med anledning av vad som hänt runt omkring mig och samtal jag har haft. Jag är väldigt tacksam över fars erfarenhet av bodelningar som ledde till att han verkligen satte sitt hus i ordning innan han gick bort. Han gjorde allt som stod i hans makt för att det inte skulle bli krångligt för mamma och hon fortsatte på samma väg för att det inte skulle bli krångligt för oss syskon.
En vän till mig hade föräldrar som var hoarders. Det var så traumatiskt för henne och hennes syskon, så när dagen kom då det var dags att ta hand om föräldrahemmet gav de uppdraget till ett företag att bara ta hand om allt och slänga rubb och stubb trots att de visste att det fanns mycket värdefullt i röran. Hon har ingenting fysiskt kvar från sin barndom, varken gamla skolböcker, köksprylar eller prydnadsfigurer. Hon berättade att det är en stor sorg, men samtidigt har det inneburit att hon blivit bättre på att ge sina egna barn andra förutsättningar. Fina upplevelser och gemensamma minnen är något som hon har fokuserat på att lämna efter sig.
Mina barn, dina barn och våra barn är något som blir allt vanligare att behöva förhålla sig till. Arvsrätt, känslor, rättigheter, skyldigheter, laglotter, orubbade bon, ditt och mitt. Nej, det här är sannerligen inget som är särskilt lätt. Jag har sett olika angreppsvinklar, men måste nog säga att det som verkar funka smidigast är att se till att själv ha ordning på torpet och inte förvänta sig att någon annan ska ta hand om ens oreda. Jag tycker att det populära uttrycket ”dödsstäda” är lite läskigt, men samtidigt vore det ju bra om alla hade dödsstädat redan från tidig ålder. Var sak på sin plats, ordning och reda i skåp och på bankkonton, tydliga planer, förråd, pärmar och excel-ark.
En minimalistisk livsstil förordas många gånger för att prylar och pengar tynger sinnet. Vi blir ofria av att vara rädda för att människor kanske vill utnyttja oss, av att någon vill sno den dyra bilen eller göra inbrott i vårt hem och jag gissar att de flesta tycker att en stökig och överbelamrad garderob är jobbig oavsett om de har ett ordningsamt sinne eller ej.
Här hemma har vi rensat och organiserat i flera omgångar, men det är ju ett evighetsprojekt. Just idag hade jag hoppats få potatis och lök i jorden, men det regnar och är sex grader varmt. Jag kanske städar ur köksskåpen i eftermiddag istället. Det är ändå rätt roligt. Tjing!
Med tanke på de senaste årens händelser har jag bett yngsta dottern skriva testamente (jag vill inte behöva hantera hennes pappa om något händer, gud hjälpe mig isf), och jag ska be äldsta teckna en livförsäkring (och det har jag själv gjort också!). Så viktigt att se till så att de som är kvar inte behöver få det värre än nödvändigt. Saker är ändå bara saker och det som är betydelsefullt för mig kanske ingen annan vill ha ändå, men det kostar att dö och hur det än är så är det skönt att veta att det inte behöver belasta nån annan. Har man lämnat Svenska kyrkan är det också bra om man tänkt på var man vill begravas och om man vill ha nån ceremoni. Borgerliga begravningar kan vara svårare att anordna än en kyrklig. Själv vill jag begravas bredvid Oskar om möjligt, i övrigt bryr jag mig inte så mycket faktiskt. Jag är ju inte längre med då, utan förhoppningsvis är jag på en bättre plats.
Jag förstår dilemmat och tackar också för bra tips! Livförsäkring hade jag glömt att skriva som en viktig del i det här att vara ”förberedd” på det ofrånkomliga.
Så fint du skrev om det ofta svårhanterliga faktum att jordelivet en dag har nått vägs ände. Jag har också funderat på det där med begravningsplats. När vi höll på att bli kvar i USA och fick frågan om vi då såg oss på en amerikansk kyrkogård kändes det varken bra för K eller mig. Precis som du skrev så hoppas vi att vara på en bättre plats då den dagen kommer, men det var ändå en bra insikt.