23 jan

”Här är ditt liv”.

Det känns som att jag har sorterat foton, scannat, beskurit, konverserat via sms med diverse släktingar och rotat i gömmorna i flera dagar. Riktigt så är det inte. Jag har gjort annat också. Min syster kom hit igår så vi kunde jobba på det projekt som varit igång ända sedan våra föräldrar gick bort. Deras foton har delats upp till respektive syskon och deras familjer, men alla ”släktbilder” som är lite mer allmänna har legat i en låda för att ”tas om hand någon dag”. Sådana dagar kommer aldrig om man inte gör något åt det och det var precis det vi alltså gjorde igår. Jag är mer än lovligt snurrig nu, men det finns ett system. Mammas släkt, fars släkt, vår familj, dokument/papper. Jag ska lägga upp allt med någorlunda bra beskrivningar i mappar på Dropbox så att alla fastrar/farbröder/mostrar/morbröder/kusiner kan få tillgång till allt som de vill ha. Originalen har vi kvar på lämpligt ställe, i vårt fall i en damm- och odjurssäker låda.

Vem har rätt att styra över ett släktbibliotek? Jag tycker det är så tragiskt när folk bara slänger foton utan urskiljning och tar gärna emot om någon vill bli av med sina, oavsett var de kommer ifrån. Vissa foton har absolut inget värde. Vackra solnedgångar i all ära, men är man inte proffsfotograf eller var med själv så är de rätt trista på foto. Alla bilder med okända människor utan dokumentation är också tråkiga om de inte håller samma klass som typ Marilyn Monroes kjolbild, den där kjolen blåste upp så där snajsigt. Jämna födelsedagar med blommor tycker jag är urroliga, men det är svårt att se skillnad på 60, 70, 85. Nu är den (troligen) sista utrensningen är klar blir det förhoppningsvis lagom många historiskt viktiga foton som kan lämnas över till kommande generationer.

En rolig bild med mammas kusin Britta, moster Inga, moster Elin med sin dotter i knät och så hux flux faster Hedvig. I andra familjer hade det inte varit konstigt, men eftersom mormor kom från Sturkö och morfar från Umeå var det sällan deras släktingar befann sig på samma ställe.

Hur gör du med digitaliseringen? Moln? Sticka? Extra hårddisk? DVD känns ju rätt förlegat… Eller finns det ingen digitalisering? Vem har isåfall alla släktens fotoalbum? Finns de överhuvudtaget kvar? Har du då fotoalbum med bilder på en massa folk som du inte känner igen, eller bara kan gissa vilken släkt de tillhör?

Min fina gamlafarmor, mammas farmor Anna Forsman. Alltid stilig, troligtvis med hemsytt på sig. Jag vet att min syssling har några plagg som hon sytt. Jag tror inte morfar var särskilt intresserad av sin mammas husligheter, men det finns åtminstone en julbonad som hon broderat här hemma.

Nu är det dags att sova. Helgen är osedvanligt upptagen. Annars går mest dagarna i sakta coronamak, så jag fick påminna mig om att jag faktiskt har en tid att passa. Innan jag stänger ner måste jag tipsa om denna synnerligen trevliga aktivitet! Ens rötter är inte oviktiga och tyvärr blir man ofta intresserad först då de som skulle kunna berätta börjar bli få till antalet. Hoppas att du också har släktingar som kan hjälpa dig!

2 thoughts on “”Här är ditt liv”.

  1. Åh vad duktiga ni är 👏🏼
    Jag har massor av kort eller pappa har.
    OCH min äldsta faster. Hon släktforskar på farfars sida och lite på farmors .

    Jag har sagt till pappa att skriva ner minnen som Ploppar upp av sina gamla släktingar och koppla ihop lite foton.

    Men han ser hellre på
    Morden i midsummer.

    Jag får nog ta och köpa några fina anteckningsblock/fotoalbum o h göra han sällskap.

    Kanske ta ett snack när jag orkar och lyssna på faster Bettans stories lite bättre oxå.

    Fundersr oxå på dessa förvaringsplatser. Syrran och jag pratade just om det när vi åkte hemåt förut.
    Alla foton som man har sedan 1
    Ca 10-15-20 år digitalt och INTE ens framkallat än.
    Det är ju så mycket roligare att se i fotoalbum.

    Hon gör iaf varje år en fotobok till sin yngste som med årets bästa bilder.

    Medan äldste sonen hellre vill ha en fotoalmenacka med sina bästa bilder.
    Då finns de ju kvar iaf 🤩🥰

    • Ja, det här med foton är ett evighetsprojekt! Det låter som att du har en plan i alla fall. Det är spännande att vi alla ser så olika på vikten av att ha kvar dessa minnen, somliga inte ens upplevda av oss själva. I mina släktingar ser jag mig själv, ser var jag kommer ifrån, förstår linjen fram till den som blev jag. Det är otroligt värdefullt för mig! Lycka till, Ingela! 🥰

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.