Sjukstuga.
Jag är tillräckligt sjuk för att känna att det är viktigt att jag tar det lugnt och tillräckligt frisk för att få spunk av att bara sitta och dega. Efter kakelugnens uppfräschning i vardagsrummet var det nu dags att ta hand om sovrummets pärla. Återigen använde jag mig av två metoder. Jag började med pastan av salt och ättika och finlirade lite med putsmedlet Bistro. Doften till trots: ättika och salt-pasta är oslagbar då det gäller puts av mässing!
Före- och efterbilder tycker jag själv är roliga då det gäller all förändring. Jag tycker det är roligt att se på bilder före och efter någon har blivit kändis (”gissa ingreppen”), renoveringsjämförelser är fantastiskt spännande och samma gäller egentligen vilka projekt som helst. Det är så lätt att glömma, så fotografier blir påminnelser och nedslag som också tillhör den bild vi ser idag. Eftersom mitt andra projekt för gårdagen var att gå igenom de 19 000+ bilderna i kameran för att sortera in alla som har med husomvandlingen att göra i ett eget album dök det upp ett och annat i situationen användbart foto.
Före (här var det egentligen uppbyggnaden av garderoben i sovrummet som dokumenterades, men det är lätt att se mässingens skick på kakelugnen):
Efter (olika metallfärg på de olika luckorna, de stora luckorna liknar mer koppar än mässing, hm):
Ja, det är ett hemskt tillstånd att vara medelsjuk. Nu i coronatider kan man dock slippa det dåliga samvetet om man behöver vara hemma. Det är inte ett alternativ att fara till jobbet om man är sjuk.
I vanliga fall är medelsjuka inget problem för mig mer än att det är irriterande, men skulle det vara Covid-19 är det ju verkligen inte bra att anstränga sig. Det var därför jag försökte ta det lite extra lugn. Glad ändå att det antagligen bara var en vanlig förkylning… Du har rätt med arbetssituationen såklart. I det här läget är det inte okej att inte lyssna på sin kropp.