Corona och distraktioner.
Det är så svårt att trösta ibland, att räcka till när allt känns hopplöst. Jag tänker att det är bättre att bara finnas och erbjuda en axel att gråta mot när någon man älskar har det svårt än att inte göra något alls. Hur som helst gör livet hemskt ont ibland…
För att distrahera mig själv har jag suttit vid skrivbordet och övat på olika kalligrafistilar. Jag vet att det inte blir någon bröllopsfest nu, men det kommer att bli en så småningom och då ska det ligga handskrivna placeringskort på varje plats. Jag hade inte skrivit med mina kalligrafipennor på många år då jag gjorde en grej till några nära vänner och jag höll på att ge upp innan jag fick till något som var åtminstone okej. Nu har jag suttit en liten stund varje dag sedan i fredags, så kanske kan jag få in det i handen igen? Som du ser har guldbläcket som jag använde här blivit för tjockt under viloåren, så jag ska skaffa lite destillerat vatten att spä ut det med. Jag älskar verkligen att skriva! Hoppas jag kan få in lite mer av det i mitt liv igen.
Dessa kottar räfsade jag och maken upp från framsidan av huset. Hela trädgården ska grävas upp och få nytt grus och gräsmatta så småningom, men tallen lär väl stå kvar och dela med sig av sina frukter. Jag ska inte klaga. Vinterkransar med egna kottar blir fina och jag har hört historier om när X fick följa med ut och plocka kottar för att det inte fanns pengar att köpa kol för, något som skedde under min livstid. Mark my words, det kan komma en dag då också dagens ungdom lär sig förstå värdet av både kottar i skogen och baconfettet som ligger kvar i stekpannan, fast jag hoppas att de slipper. Ha en fin dag och ta hand om dina kära!
Vilken effektiv och livsfarlig helg ni haft.
Bra med andningsskydd och handskar och mycket handtvätt när man jobbar i sånna där utrymmen… sorkfeber… harpest… papegojsjuka… finns ju även när Corona härjar.
Spännande att få se golvet när det är klart.
Jag blir så imponerad över hur mycket tid du verkar ha på ditt dygn jag tycker aldrig jag hinner något.
Men nån har sagt att vi alla har 24 timmar per dygn ?
Jag arbetar inte i vården! Pluggar på heltid på distans, ingen restid. Och vissa av sakerna jag visar har ju inte jag gjort. ? Jag är en pysslig själ som gärna gör saker istället för att t ex kolla på Netflix och när jag tog bort Instagram frigjorde jag mycket tid… Jag läste jättemycket förut, men efter att ha närmat mig den berömda väggen för några år sedan blir det inte mycket läst längre. Här finns projekt så många att det räcker för många livstider. Vi gör lite i taget och försöker landa i att nöja oss med det som blir gjort. ❤️❤️❤️
Tv har jag sällan på men Facebook och Wordfeud tar en del tid men eftersom jag går och går och går utan att komma till dörren en del så får dessa mig att slå mig ner ibland om så bara på yttersta delen av stolen.
Plockar och pysslar mest hela tiden enligt som som ser mig men Sjölv tycker jag aldrig jag får något gjort.
Fick reda på igår att de åtalade som fick domarna mot sig har överklagat ? så idag rullar en massa tankar om det runt… både oro och blogg.
Har inte berättat för sonen pappa som kommer att få spel så kan ju inte skriva heller.
Vi får ju ingen info om vad som händer.
Ingen från rättssverige ringer eller skriver När den som dömts fortf går runt på gatorna undrar man ju.. jo då… antagligen gäller inte en dom förän överklagan är gjord är klar och det ska våra söner få gå runt i samhället och möta sin/sina knivhuggare ?
Oj nu blev det långt IGEN.
Ha en bra vecka ?
Men usch, Ingela, vad jobbigt! Avslut är så viktigt och det kan ungdomarna inte komma till förrän allt har knutits ihop. Det måste vara i det närmaste outhärdligt för er alla och ställer till med ett ständigt återupplevt trauma… Hoppas att ni snart kan känna att denna händelse är något som tillhör historien och att ni då kan börja bearbeta allt dåligt som den har bidragit till. Kram! Och detsamma.
Så himla vackert! Jag hoppas också att du fortsätter att plocka upp dina pennor och visst blir det en bröllopsfest så småningom. Personligen så hoppas jag ju att alla lär sig förstå och uppskatta värdet, men önskar såklart att det inte ska krävas något drastiskt och katastrofalt för det.
Kram,
Tack! Det är ju så roligt. Den här veckan började jag med ett prov klockan halv sju på morgonen, hahaha! Det borde ju ge tid till lite pennor till lunch, tänker jag.
Eftersom jag studerar om just välmående och motivation just nu ser jag hur mycket vi påverkas av att få våra basala behov tillfredsställda. Katastrofer kanske inte lär oss lika mycket som bevisar vilken typ av människa vi är, hur vi tar oss an både positiva och negativa händelser i livet… Människor som drivs av inre övertygelser verkar helt klart må bättre oavsett hur deras omständigheter ser ut. Kram!
Prov klockan halv sju? Herreje! Då har man definitivt förtjänat lite penn-tid vid lunch.
Tycker det låter så intressant det du läser. Och är fullt beredd att hålla med. Mina barn tycker att jag är jättejobbig ganska ofta, för jag försöker lära dem att uppskatta/sätta värde på en hel mängd saker som inte har materiellt värde, jag insisterar på värderingar och jag vill mer än något annat att de blir mentalt starka vuxna. Jag tycker att det är alldeles utmärkt att de har en viss ekonomisk drivkraft (det är min absoluta svaghet) -att ha god ekonomi är bra och en trygghet, men… man behöver en helt annan slags drivkraft/värderingar/styrka för att faktiskt må bra. Och klara sig när saker och ting skiter sig (och det gör de ju ibland).
Kram,
Hahaha, ja, det provet hade jag mig själv att skylla. Varje veckas läsplan ska vara färdig kl 24.00 ”Mountain Time Zone” i USA på söndagskvällen, alltså klockan åtta på morgonen för mig. Jag hade skjutit upp det provet, men ville ha det gjort innan jag började med nästa block. Jag hann precis bli färdig!
Jag får så många aha-upplevelser i denna kursen. Det går inte att komma ifrån det faktum att jag alltid varit intresserad av det mänskliga psyket, mänskliga relationer, arv och miljö och allt annat jag lär mig om nu. Jag vet väldigt mycket rätt ytligt om i princip allt jag har studerat så här långt, men nu får jag belägg för vissa saker och kan släppa annat som inte känns lika viktigt. Jag hade nog inte riktigt förstått hur stark påverkan vårt biologiska arv har t ex. Jag har sett på mig själv som väldigt konservativ som har ifrågasatt genusvetenskapen så starkt, och känt mig nästan lite obstinat. Det verkar vara ännu värre än jag ”tyckt”. Nu har jag kommit till slutsatsen att svenska staten har genomgått något slags masspsykos där man kämpar emot biologin med näbbar och klor istället för att rida på styrkor och den kraft man får om man låter någon blomma ut till sin fulla potential. Att verkligen få möjlighet att utvecklas inom det som man brinner för tror jag kan bli ett otroligt utvecklingsverktyg för ett samhälle. Vi får se vad som händer nu när samhället kraschlandar. Jag tror inte att det bara är av ondo. Vi ser vad som betyder något och vad som verkligen behövs och jag tror att en och annan kommer att omvärdera sitt liv. Kram och tack för alltid lika spännande reflektioner!
Alltså, nu önskar jag mig ett inlägg om genusperspektiv och masspsykos! Hur nyfiken som helst. Jag försökte förklara användandet av ”hen” för några här, men det var nästintill omöjligt. För övrigt är en av mina favoritlektioner varje år när jag ska förklara för de franska små barnen att på engelska är allting neutralt egentligen (the liksom). Allting här är ju antingen feminint eller maskulint. Kram och tack själv!
Phu, om jag skulle skriva en sådan skulle jag kanske få SÄPO eller någon annan samhällspolis på mig. Men jag tar till mig önskemålet och ser om jag är tillräckligt modig en vacker dag. Tack för peppen! ?
Oj, käranå’n, det vill jag ju inte! Man får välja rätt ord helt enkelt ?. Och det var verkligen så lite så.
Hahaha, det skrevs halvt på skämt. Jag vet att säkerhetspolisen har rätt att hålla koll på allt som inte rimmar rätt med statens beslut. De har ögonen på min man som är libertarian t ex. Inget att hänga läpp över, det är som det är. Och egentligen tycker jag det är jätteroligt att skriva och bloggen är den kanal där skrivandet får ta plats. Jag är glad att jag har hittat tillbaka till orden, åtminstone då och då. Ett tag var jag säker på att jag bara skulle lägga ner. Ha en fin påsk! Kram.