Släktforskning.
Igår lärde jag mig mer om ”inneboende motivation” i skolan och mer om släkten hemma hos mammas kusin. Det senare var absolut mest givande, även om jag tror att jag kommer att ha stor nytta av motivationskunskapen i jobbsituationer framöver.
Här är mormors kusin Majsan, tillika min pianolärarinna. Så söt!
Mammas tvillingsyster och mamma på alvaret. De var mycket hos sin moster på Öland om somrarna, något som mamma älskade..
Mormors farmor och farfar längst till vänster i bild. De fick nio barn i det där lilla huset, varav åtta levde upp till vuxen ålder. Dessa syskon hade starka band till varandra och fortsatte vara nära också då flera av dem emigrerade till Amerika.
Sedan hittade jag själv i albumet! Här är mormors systrar Inga längst till vänster och Elin i mitten. Mormor står längst till höger. Moster Elin var som mammas extramor och jag träffade henne ofta tills hon dog, hundra år gammal, för ett par år sedan. Jag reagerade aldrig på att vi skulle vara särskilt lika, men hjälp! Det är så mycket av mig själv jag ser i Elin.
Vilka underbara bilder! Majsan ser ju för rar ut och man ser absolut likheter på bild i alla fall (har ju aldrig sett dig på riktigt!) mellan dig och Elin. Men så olika systrarna ser ut! Näe, nu gör jag bäst i att leta fram lite inneboende motivation och sätta lite fart?.Kram,
Ja, systrarna var verkligen olika. Min mormor Elsa var mycket lik sin far, Inga var lik sin mor, men var jag och Elin har hämtat vårt hårfäste, kroppsbyggnad och ihärdighet vet jag inte riktigt!
Hur generna slår ut är verkligen fascinerande! Jag är som en kvinnlig version av min pappa till utseendet (så pass lik att folk som könner min pappa, men inte mig, kommer fram och säger att ”du är Pelles dotter, va?), min syster har tydligt tagit från vår mammas sida (fast intressant nog så blandar folk ihop oss när vi inte är på samma plats – står vi bredvid varandra är skillnaderna tydliga däremot). Min mormor var ju adopterade (fast hon trodde att hon var adopterad inom släkten, så det är oklart om vi liknar någon längre bak på den sidan). Återigen, underbara foton!
Kram,
Ja, jag tycker fotona är som konstverk! Att de har ett känslomässigt värde ger dem bara ännu större betydelse för mig. Jag har suttit och gått igenom hela ”högen” (eller vad man nu kallar en digital mängd) och uppdaterat informationen så även mina syskon och andra släktingar vet vilka som finns på fotona. Jag är tacksam över att jag tog tag i detta innan det blev för sent! Kram.