01 nov

Ljus i Klackamåla.

Idag samlades vi syskon och några extra familjemedlemmar i Klackamåla för att gå upp till fars tallbacke och tända ljus. Allhelgonahelgen är så fin! Jag älskar att gå en tur runt en svensk kyrkogård på Allhelgonadagen. Nu bor jag nästan granne med en och dessutom ligger mamma begraven där, så det faller sig ganska naturligt att min ljusrunda sker just där. Turen till tallbacken var minst lika fin trots att promenadvägen var upplyst av bara en fotogenlampa och stjärnhimlen.

Två av mina syskon och deras familjer har köpt min farfars familjehem som ligger alldeles nära tallbacken – otroligt vackert, men också i ganska risigt skick. De har jobbat hårt för att rensa bort allt skräp inomhus och röja på den igenvuxna gården. Ikväll kunde vi samlas i deras kök framför vedspisen och värma oss lite medan vi väntade in de sista syskonen. Systersonen satt och läste framför brasan efter att ha jobbat hårt. Jag kunde inte låta bli att ta ett foto då ljuset var magiskt!

Jag är tacksam för min bakgrund varje dag! Mina föräldrar hade båda sina egenheter och vår familj har sina utmaningar precis som alla andra. Det går dock inte en dag som jag inte hittar tillfällen att tacka livet för de upplevelser jag haft.

6 thoughts on “Ljus i Klackamåla.

  1. Nu är jag lite gråtmild idag (vi drabbades av en översvämning igen, i torsdags, och även om vattnet inte gick lika högt som förra gången och vi var betydligt bättre förberedda, så har det varit både fysiskt och psykiskt tunga dygn sedan dess faktiskt), men jag tyckte bara att det var så fint skrivet (håller med i så mycket!) och jag älskar bilden så mycket! Vet precis hur det känns alltihop.
    Många kramar,

    • Åh, vad jobbigt för er! Jag tänker på er och på alla som kanske inte hade lika stor tur. Naturens nycker rår vi inte alltid på… Tack för din medkänsla! Jag hoppas att ”imorgon är en annan dag” och att det tunga ordnar upp sig. Kram!

      • Tack själv för din medkänsla! Det var jobbigt, jättejobbigt faktiskt, men jag fick ordning på det. Tycker jag själv. Nu när mannen är tillbaka igen (han var bortrest) så kommer han så sakteliga att upptäcka hur mycket jag bestämde mig för var lika bra att rensa ut istället för att tvätta och försöka rädda…
        Kram!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *