Jag känner kärlek. Jag har förstått att Anton och Elsa som ägde gården fram tills deras fosterson tog över den vårdade allt och levde ett bra liv här. Sonen har dessvärre psykiska problem och det är det som ställde till det för själva gården fram tills att min bror köpte den. Det som är kvar för mig och maken är att fortsätta vårda och ta hand om det som kommer framöver. Det är tråkigt med förfall, men i det finns också hopp.
Vad tänker du när du ser grejorna? Jag känner vemod.Rost och sista kapitlet i en människas livsgärning skrevs för många år sedan.
Jag känner kärlek. Jag har förstått att Anton och Elsa som ägde gården fram tills deras fosterson tog över den vårdade allt och levde ett bra liv här. Sonen har dessvärre psykiska problem och det är det som ställde till det för själva gården fram tills att min bror köpte den. Det som är kvar för mig och maken är att fortsätta vårda och ta hand om det som kommer framöver. Det är tråkigt med förfall, men i det finns också hopp.
Det är sant att ur förfall och död spirar nytt liv.Ett evigt kretslopp.Spännande tanke,och sann.