Vad är en vänskap?
I förra veckan hade jag den stora förmånen att sitta ner och prata i många timmar med en av mammas gamla väninnor, mamma till en av min brors grundskolekamrater. G och mamma har känt varandra sedan slutet av sjuttiotalet och eftersom de från och till umgicks ganska ofta har jag träffat henne då och då. Trots det känner jag henne inte. Ett barn ärver inte automatiskt sina föräldrars relationer! Detta gjorde vårt möte lite extra speciellt. Det visade sig att mamma och hennes väninna har delat många djupa samtal rörande framförallt det gemensamma intresset för andliga frågor och människors samspel. Jag fick lära känna min mamma ännu lite bättre under de här timmarna och jag påmindes ännu en gång om hur viktigt det är att vara lyhörd och ödmjuk i sina relationer.
När jag var hos G blev jag påmind om en annan av mammas väninnor som jag inte träffat på säkert 25 år, en kvinna som var ofrivilligt barnlös. Jag har många gånger bläddrat i den bok hon 1994 skrev om det lilla liv som trots svårigheter blev till, men som inte hann växa klart. G hade en extra kopia som jag fick. Vilken fin gåva! Jag är tacksam för påminnelsen om hur fantastiskt läkande det kan vara att låta sorgen få utlopp genom det skrivna ordet…
Jag älskar dig
för att du kom
och jag önskar dig kvar.
Det var inte menat så.
Du har bevisat.
Det omöjliga är möjligt.
Trots allt finns det hopp.
Jag är så ledsen.
Du är mitt lillaste barn
som jag sörjer
som jag saknar.
Du har varit här
hos mig
i mig.
Jag behöver dig
mer än du behöver mig.
Du vände tillbaka.
Gertrud Lanngren-Frostegren
Vilket fint inlägg, Monnah! Det ligger så mycket i det. Och naturligtvis är det så att ens föräldrars vänner vet helt andra saker än en själv om föräldrarna. Vet du vad som gör mig så himla glad? Att mina föräldrar och deras vänner är så väldigt inkluderande. De har alltid varit så, men särskilt de senaste åren. När jag och barnen kommer till Sverige blir vi ofta medbjudna; vi är ute och äter (eller emellanåt pimplar drinkar av olika slag), har middagar både i stan och på landet, umgås, bakar (en av deras bästa vänner är bakare) etc. Och de kommer hit och hälsar på också! Fast det tar enormt hårt när de går bort. För en tid sedan dog en av dem som mina föräldrar känt allra längst. Hon var en stor del av nästan hela deras liv och faktiskt hela mitt. Nåväl, det gick från upplyftande till sorgligt det hör, förlåt…
Kram,
Ja, det kommer med den stora ynnest det är att känna och älska någon, det där att det gör ont då de försvinner från ens liv… Jag förstår att du saknar dina föräldrars väninna! Tänk ändå vad spännande det är när man börjar analysera sin inre krets, sedan den utanför osv. Varifrån kommer alla, hur har de kommit in i våra liv? Ibland behöver man rensa i leden, andra gånger finns det utrymme att bjuda in. Jag hoppas det fortsätter vara naturligt att komma till Sverige för dina barn, att de känner sig hemma när de kommer hit. Ha det bra, Ylva! Kram på dig.
Hej Monnah
Åh så fint ur boken <3
Vilken möjlighet att få prata med din mammas väninna.
Få nya och djupare insikter och bilder av din egen mamma.
Sköt om dig
Ja, det var en fin stund! Jag är tacksam att vi fick den tillsammans.