Emellanåt uppdateras systemet som styr över min, och många andras, dator och telefon. Den senaste uppdateringen heter iOS 12.0 och installerades inatt då jag låg och sov. Jag ifrågasatte inte ens om en uppdatering var aktuell, utan när jag fick frågan klickade jag helt enkelt i ”varsågod och fixa det här inatt”. Först idag gick jag igenom vad det var som hade hänt på telefonen. Sanningen är att jag inte direkt ser så stora skillnader. iBooks har bytt namn till Books. Vilken revolution! Hehe. Nåja, jag hittade en uppdatering som kanske i praktiken redan har funnits genom ”stör ej”-funktionen, men jag tänker att det här är något som faktiskt kan förändra något för mig.

Sedan ett tag har jag försökt att medvetet lägga min telefon åt sidan ibland. Det känns skrämmande att tänka på hur människor från låg ålder nästan ser sig själv som ett med sin bärbara manick. Vår äldste son fick en mobil då han började i fyran inne i Stockholm och vi kände att det var nödvändigt om något skulle hända. Tja. Själv säger han att han inte kunde hantera telefonen och enligt hans utsago var det ingen av hans kompisar som kunde det heller. Jag känner många vuxna som absolut skulle må bra av att släppa taget om sin mobila snuttefilt och dessutom tror jag att denna ständiga uppkoppling riskerar att förändra hela mänskligheten till det sämre. Missförstå mig rätt! Jag älskar teknikens under och allt fantastiskt som har kommit i dess kölvatten, men någonstans har vi blivit slavar under våra telefoner. Vad är det värsta som kan hända? Ingen uppkoppling! Vad?! Inget wi-fi? Inget 4G, inget 3G, eller inte ens ett litet långsamt E?

Med tanke på hur mina tankar har gått under ganska lång tid bestämde jag mig efter nästan ingen betänketid alls för att knappa in skärmfri tid mellan 23:00 och 6:00. Det kanske är allt för försiktigt? Borde jag dra en timme både på morgonen och kvällen? Jag börjar såhär och utvärderar om några dagar eller någon vecka om detta överhuvudtaget har påverkat mitt liv till det positiva. Hänger du på min utmaning?