Hästö.
Igår var jag på Hästö för att skriva på ett köpebrev till ett hus. (Jag var ombud åt några släktingar som bor i Tyskland.) Då jag hade god tid på mig innan jag skulle vara hos mäklaren gick jag en runda och tog in den krispiga vårvinterluften. Jag är otroligt tacksam över den frid som naturen ger mig och över att jag har möjlighet att bo så havsnära. Ibland saknar jag ”mina” berg i Orem. Det är bara att acceptera att ju äldre jag blir, desto fler rum får jag i mitt hjärta. Det växer och blir större och jag fortsätter bjuda in för att försöka göra den här världen lite bättre.
”Det är bara att acceptera att ju äldre jag blir, desto fler rum får jag i mitt hjärta.” Vilket härligt uttryck! Problemet med detta är att hinna med alla underbara människor och platser som har rum i hjärtat…
Jag vet! Och det blir alltid någon och något som blir försummat, men acceptansen får också handla om att allt har sin tid och att inte ha dåligt samvete (något som jag har svårt med) då jag inte hinner med.