Då, den sista natten
Det var så svårt att släppa taget
Du höll din varma, mjuka hand på min
Du klappade mitt hår
Och jag ville inte att du skulle gå
Nu, vårens vackraste dag
Jag höll dig i min hand
Och kände att du alltid finns med mig
Jag älskar dig, Far!
Så fint att ni pratade om så mycket och visste hur han ville ha det. Kram!
En påminnelse till oss alla att det alltid är ”dags” att tala med sina kära/skriva ner hur man vill ha det. Allt blev så fint under den här resan och rätt. Precis som Far ville ha det…