Spara och slösa.
Nu är jag tillbaka i Sverige efter två veckor i USA och mina gamla ”hoods”. Jag fick möjlighet att hänga med maken, fina vänner och Utahsläktingarna med hjälp av en flygbiljett för otroliga $500 och är så tacksam!
Kameran lämnades in för reparation och blev inte klar i tid, men det får det vara värt. Jag sparar många hundralappar på att välja Kews Camera Service framför ett svenskt alternativ. Mr Kew och hans fru gör alla reparationer själva. Jag tror inte det finns ett problem som de inte kan fixa, även om det ibland kommer till ett pris som kanske inte riktigt gör det värt att reparera.
Med födelsedagar och jul i sikte hade jag bestämt mig för att försöka sköta alla inköp av presenter under USA-semestern, både på grund av prisbild och utbud. Vår inkomst grundas på USD, så jag behövde inte förskräckas över dagens förhållande mellan SEK och USD. Jag lyckades nästan…
Tillbaka till titeln på inlägget. Är du Spara eller Slösa? Du kanske är som jag, en Spara som lätt lockas på avvägar då lockande situationer uppstår? Jag slåss mot rea-ställningars attacker, försöker låta bli att köpa fyndpåsar och förstår rent logiskt att 20% rabatt fortfarande innebär en onödig utgift om jag köper något som inte var planerat eller som behövs. Å andra sidan slås jag ofta av en konsumtionströtthet då jag står i en fullproppad butik där det liksom inte finns någon hejd på saker och ting och då kan det hända att jag bara går därifrån utan att ens försöka hitta det jag ”behöver”.
I kväll satt jag och tittade igenom alla sparade kvitton och kände mig trots allt rätt nöjd. Barnen hade beställt ätbara amerikanska specialiteter som förvisso går att köpa här i Sverige, men då till ett onödigt förskräckande pris. Äldsta dottern är expert på shopping och hittade både ett och annat fynd via Amazon Prime och vissa av de sakerna passade också till julklappslistan. Kläder till hela familjen fyndade jag både på outlet och i second hand-butiker och själv köpte jag två par Clarksskor (sitter som handskar på fötterna) till fantastiska priser. Även om det är billigare att äta ute i USA än här blev högen med matkvitton lite väl tjock för min del. Amerikaner träffas hellre ute och äter än att bjuda hem folk. Jag hade planerat att köpa med mig lite nya julgrejer, men hejdade mig både pga platsbrist och tanken på att vi faktiskt har två fulla uppsättningar julprydnader någonstans bland alla flyttkartonger!
Jag har redan skrivit här i bloggen om vår ambition att skala ner hela vårt liv. Att flytta in i ett 110 m2 stort, eller litet, hus är en bra början. Att sedan få våra pre-Utah- och post-Utah-bohag att gifta sig och passa perfekt för våra behov är målet, men jag kan inte riktigt låta bli att drömma mig bort lite. Hörnsoffan är helt okej, men inte ultimat. Maken vill gärna få in sin mormors kökssoffa i köket, men den verkar inte riktigt få plats. Mycket av det jag tjuvkikat på i lådorna känns som bebiskläder som man tyckte var fina då man packade ner dem och som man vid uppackning ser är slitna, fläckiga och uttjänta. Flyttar, nedmontering och återmontering av möbler sliter och många av möblerna är lite småsvajiga och repiga. Vi är väldigt fästa vid våra böcker, men många av dem har egentligen inget att göra hemma hos oss. Jag har alltså lite att göra då det gäller att jobba med min Spara och hålla Slösa stången.
Jag har börjat med att rensa bort en massa nyhetsbrev efter tips från ett ungt amerikanskt par som i radio berättade om hur de gjorde sig helt skuldfria ($183 000, hus och billån) på några år. Deras plan innebar bl a att frun stängde alla sociala medier-konton och tog bort sig från alla utskick samt tackade nej till reklamblad. Paret veckohandlade efter planerade matlistor och de hade bara ett väldigt litet ”skojkonto” som gjorde att de åtminstone kunde resa lite, gå på bio någon enstaka gång och köpa presenter. Det här paret hade två rejäla inkomster, något som naturligtvis bidrog till de snabba avbetalningarna. Alla vet att det finns skeden i livet då man knappt ens klarar de basala utgifterna, så jag förstår om den här diskussionen kan riva hål i läkta sår eller kanske rota runt i ett sår som redan är infekterat. Hur går dina tankar runt det här?
Jag känner igen mig i dina tankar. Och jag tror att vi alla (nästa iaf) skulle kunna göra justeringar i vår ekonomi för att komma närmare skuldfrihet. Har man huslån på 4 miljoner så kan det ju kännas helt tröstlöst förstås. Ibland måste man skakas om lite ekonomiskt och förhoppningsvis skakar men om sig själv och blir inte drabbad för hårt av skakningarna som kommer utifrån. Tex sjukskrivningar, arbetslöshet, ränteökningar mm.
Ibland måste man prioritera om pga tvång, men det känns bättre att föregå än att föregås i det här fallet tänker jag. Vi har gått igenom många olika ekonomiska lägen i vår familj och jag kan se hur jag lärt mig mycket av dem alla. Att ständigt leva på gränsen till vad man klarar skapar uppfinningsrikedom, att ha mycket mer än man behöver betydde för oss bara att vi justerade upp gränsen för vad som är ”för mycket” då vi ständigt hittade nya renoveringar och annat som satts på paus då ekonomin var sämre. Plötsliga jordbävningar som sjukskrivningar och dyl som du nämnde är oftast lika mentalt utmattande som ekonomiskt utmanande, så jag tror mycket på att göra sig oberoende så långt som det är möjligt. Tack för dina tankar! <3 (Och tack för ditt tacksamhetsinlägg - så fint!)