”Age is but a number.”
Jag läste härom dagen en artikel om Marianne Rundström och hennes nya bok ”Passé: de ofrivilliga pensionärerna” som handlar om den svenska synen på åldrande och den åldersnoja som finns i vår kultur. Det var så intressant, särskilt med tanke på att jag just hade påpekat hur jag upplever att kvinnor i USA som satsar fullt ut på sina barn då de är små mycket väl kan börja göra ordentlig karriär i 40-årsåldern då barnen börjar klara sig själva. Tankarna om mitt eget åldrande kommer alltid upp runt födelsedagen, något som jag tror är ganska naturligt. Är jag verkligen slut nu? Tja, som barnfabrik funkar jag inte direkt längre, men jag tror nog att jag ännu har mycket att tillföra samhället. Dessutom är den påhittade bäst före-åldern 65 år, eller 67, inte längre gångbar med den politik och ekonomi vi har att leva efter här i Sverige.
Snart ska jag till min gamla elev som numera jobbar som frisör. Hon är särskilt duktig på färg och jag har tänkt be henne spara allt mitt naturliga hår vid rötterna och färga in det andra, kanske i någon snygg ombre, så håret kan fortsätta växa ut utan krav på denna ständiga omfärgning. Vi får väl se om jag trivs med att vara ”naturligt grå”… Jag har hållit på att ändra hårfärg sedan de tidiga tonåren med olika toningar, så jag kanske blir för uttråkad av att bara låta håret vara. Vi får se!
I samband med ålder diskuteras det ofta att män blir snyggare med åren och att kvinnor bara blir gamla (med betydelsen ”förlorar sin skönhet”). Är det så?
Blondies Debbie Harry är en av de vackraste kvinnor jag någonsin sett. Hon har nog gjort både det ena och det andra för att behålla sitt utseende, något som kanske inte varit helt lyckat.
Julianne Moore har alltid varit supermegasnygg, och det är hon fortfarande ”trots” sitt naturliga åldrande och osminkade ansikte.
Sedan är det förstås min favoritskådis någonsin, underbara Emma Thompson, som bara blir snyggare med åren.
Håller såååå med dig om Emma Thompson! Särskilt snygg är hon ju på fotot du har hittat. En riktig kvinna.
Ja, verkligen! Hon är en strålande duktig skådespelerska (Love Actually! Vilken rolltolkning…), men hennes skönhet kommer verkligen inifrån, på sättet hon för sig, hur hon talar och det hon utstrålar. Rent objektivt har hon inte förutsättningarna för att kallas en skönhet, men trots det är hon snyggare än de flesta.
håller med …Emma thomson blir ju bara vackrare o vackrare….. ogillar när man använder dv operationer o medel för att man tror man ska se ut som 20… lite kråksparkar o ett o annat streck visar att du levt. Visst mina skrynklor är inte många kanske beror det på att skinnet är spänt*fniss* men har aldrig känt ångest för att åldras…mitt hår är silvergrått sen jag var 35 typ…det är ju jag varför dölja det? ålder är ett nummer som man kan blir mörkrädd av när man ser det på papperet MEN det beror ju på hur man känner sig….som 25plus…typ =)
Jag känner mig som 100 ibland, så då passar det ännu bättre att låta de grå håren får sprida sig i sin egen takt. 😀 Andra gånger undrar jag vad som hände och inser att jag i grunden fortfarande är tonåring. Konstigt det där.
Hmm, var inte bäst före-datum på en kvinna 35, enligt vår stora idol Donald Trump? Skämt åsido, jag sörjer att jag alltid ansåg mig vara så ful och motbjudande när jag var ung, det var ju inte sant. Men än finns det tid. Att åldras med värdighet, och helst på gott humör!
Ja, DT, urk. Fast jag måste erkänna att min bästa ålder hitintills varit 34. 😉 Ser fram emot nästa bästa ålder som jag är säker dyker upp förr eller senare.
Jag håller med dig om det där med all ödslad tid på att tycka att jag var så hemsk. Konstigt, alltså! Varifrån kommer de där känslorna?! Jag ser fram emot att precis som du ”åldras med värdighet på gott humör”! Vilket fint mål…