Plus och minus.
I går inträdde officiellt hösten. Vi flyttade upp till mina föräldrars hus från sommarhuset som passar bäst som boende just om sommaren. Alla jobbar och går i skolan och livet här på Sturkö känns ändå rätt ”normalt” trots att vi väntar på det permanenta boendet och vårt liv mestadels ligger nerpackat i flyttlådor.
Helgen tillbringades i Nynäshamn och Stockholm och det var underbart att få hänga med syrran och hennes familj. I går kväll kom min uppdragsgivare och vän, fina L, på besök. Tänk att kunna sitta ner i lugn och ro, äta kålpudding med hemodlad potatis och bara prata i många timmar… Inte dumt! Lite i taget slipas min stora saknad efter Orem och det liv vi hade där av. Det känns rätt och bra att vara här och det är det viktigaste. Peace.
Dina ord gör mig glad. Att det känns rätt och bra att vara där ni är just nu. Att det är det viktigaste. Samtidigt tror jag att det är viktigt att du tillåter dig att sakna när saknaden sköljer över dig. Det är fantastiskt och en gåva att ha flera ”hemma” men det gör också ont och känslan av att inte vara riktigt hel när ett ”hemma” saknas. Som skilsmässobarn kan jag på sätt och vis relatera till den ständiga saknaden. Över smärtan som kommer av att inte kunna vara på två ställen samtidigt.
Ta hand om dig och tack för dina ord hos mig.Du har ett stort hjärta vännen.♥
Kram Lotta
Du satte huvudet på spiken där… Skilsmässobarn! Nu är jag inte det på riktigt, men jag kan tänka mig att det är mycket i det jag känner som stämmer överens med att vara i en situation där man inte vill ta sida, bestämma vad som är bäst eller hur man ska göra för att göra alla glada. Kram!
Det var en trevligt kväll! Känns bra att du finns i Sverige igen!
Ja, verkligen! På båda.