Jag  älskar att ha en stor släkt! The more, the merrier liksom. Idag var jag inte bara tacksam i allmänhet, utan väldigt glad över alla händer, ryggar och magrutor som högg i för vår familjs skull. Föräldrar, syskon, ingifta och barn gjorde en imponerande insats. Nu kan vi släppa det här orosmomentet! Allt luktar rök eller dieselångor, men det hinner kanske vädras ut tills det är dags att möblera huset. Det verkar åtminstone som att allt klarade den långa transporten från Orem och nu är det dags för ett nytt kapitel i vårt liv. Peace.