Det var en gång en tolvårig flicka som gick med sin mamma ner för backen mot Eddes Livs där bussen mot Hilleród i Danmark väntade. ”Nu är jag nog nästan vuxen”, tänkte flickan med stor förväntan.

Flickan växte och blev större och visare. Hon blev vuxen på papperet och kunde ta körkort, fixade en lärarexamen och gifte sig. Hon fick uppleva de fantastiska äventyr och hemska utmaningar som kommer på köpet när man blir förälder. Hon fick känna hur det är att behöva vända på slantarna och kunde åka på ”lyxkryssning” i Hawaii. Flickans hjärta växte för varje år som gick och hon insåg att ”one size” inte alls passar alla. Ibland kändes det som att hon stod på världens högsta berg med klar sikt åt alla håll och andra dagar ville hon bara ligga kvar i sin varma, sköna säng och slippa allt ansvar.

Tiden gick och flickan fick se Döden i vitögat. Hon insåg att livet är för kort för att slösa bort det på oegentligheter, men hade lite svårt att fokusera alla sina krafter på bästa sätt. Ibland var hennes funderingar tunga att bära och andra gånger var de hennes flythjälp.

Flickan insåg att hon hade hunnit bli till åren kommen, till och med medelålders, men så vuxen som hon kände sig den där dagen i backen mot Eddes Livs skulle hon aldrig mer känna sig.