Om att påminna sig själv…
Låtsastatueringen som jag hade satt på armen för att skämta med familjen var ganska lyckad. Dessutom gav den god valuta för pengarna då den suttit kvar i över två veckor trots både bad och sol. Jag är nu inte särskilt förtjust i tatueringar, därav skämtet, men jag har hunnit bli god vän med budskapet under de här veckorna.
Focus. Fokusera. Jag hörde om mannen som förordar ett stillsammare liv för dagens människor. Vi stressar för mycket, är aldrig nöjda med vår egen eller andras insats, fastnar i internet, ger oss inte tid att stanna i nuet utan ska ständigt renovera, självutvecklas, jogga, gymma, springa på aktiviteter med våra barn… Mitt ”fortsätt” får gärna slå följe med ”fokusera” så jag inte går miste om livet när jag nu är mitt uppe i det. Det är så många som inte har samma möjlighet. Att leva nära döden ger ständiga påminnelser om både det ena och det andra. Att fånga guldkornen är en nödvändig överlevnadsteknik för att inte tappa mark under fötterna. Fokusera. Focus. Peace.
Ett vackert ledord tycker jag och jag kan relatera till vikten av att fånga alla guldkorn, stora som så, när livet ställs på sin spets. Det må vara klyschigt men när döden bli en ovälkommen del av våra liv blir det tydligare än någonsin vad som betyder mest här i livet.
Skickar stor, stor kram♥
Usch, ja. Det jobbiga just nu är mest att det känns som att ingenting kan sägas eller göras som hjälper…