Vila i frid.
Det känns som att ”viktiga” människor, sådana som har varit viktiga både för mig och väldigt många andra, går bort på löpande band i år. De senaste är Beatles producent Sir George Martin och skådespelaren och musikern Jon English.
Sir Martin var supermegakänd och tydligen ruskigt trevlig enligt svärmors kusin som blev bjuden på öl av honom en gång i en pub. Jon English känner kanske inte lika många till. Jag tittade på någon repris av teveserien Mot alla vindar som tonåring och blev väldigt förtjust i den dramatiska historien och det fantastiska ledmotivet Six Ribbons. Jon English spelade huvudrollen, men sjöng också Six Ribbons.
Ja, året har inte börjat så bra! Fast ibland kommer döden som en befriare till en som är gammal och sjuk.
Absolut! Jag är inte rädd för döden på något vis. Det är bara konstigt då alla bifigurer som funnits med på radio, i filmer, på teve, i tidningar och i musiken vi lyssnat på under tiden vi hunnit vara barn, tonåringar, unga och nu lite mer mogna försvinner en efter en. De som tar ny plats har jag inte samma slags relation till, men det ger sig väl med det också.
Ja, nu tycks de försvinna en efter en. En påminnelse om att inte bara de har blivit äldre utan även vi. Och nog känns det trist. Jon English tyckte jag om. Minns att jag såg ”Mot alla vindar” tillsammans med min mamma då jag var liten och älskade ledmotivet. Han skrev också en musikal tillsammans med David Mackay år 1990. En av mina favoritmusikaler; Paris. Han spelar själv rollen som Hector och andra som också var med var bl.a. John Parr, John Waters, Harry Nilsson, Barry Humphries, Francis Rossi, Demis Roussos m.fl. Mycket bra! 🙂
Kram Lotta
Ja, visst är det så att det är naturligt att inte alla kommer att vara med oss i tidens gång. Paris har jag varken hört talas om eller lyssnat till. Dagens tips, alltså! Tack. Demis Roussos är jag uppvuxen med (hör hans röst i huvudet just nu) och förstår att det måste ha varit en musikal med en gedigen röstbas! <3 Kram!