Idag fyller jag 20 år som bloggare. Dagen jag började blogga innebar att allt som hänt innan blev ”före” och allt som hänt sedan dess och kommer härnäst blev ”efter”. Detta tjugoårsjubileum är jag verkligen tacksam för då jag har övervägt att sluta blogga vid ett flertal tillfällen. Det är en årsdag som jag hoppas kunna fira under många år framöver. Jag har haft en massa olika idéer om hur jag skulle kunna fira jubiléet, men de landade inte riktigt rätt. Åtminstone inte i tid. Det slutade med att jag bestämde mig för att uppdatera temat och låta tankarna gå direkt ut i fingrarna i ett inlägg utan en massa analyserande eller redigerande. Så ungefär. Då kör vi!
Ps: Tack till äldsta dottern som hittade WP-temat Olsen Light som uppfyllde de önskemål jag hade och maken som stöttade mig då jag trodde att jag hade kraschat hela bloggen. Katastrof-Monnah lurar alltid i vassen.
Bloggandet och vad det betyder för mig
Jag är ingen proffsbloggare, företräder inget varumärke, är inte beroende av några algoritmer och använder mest bloggen som dagbok, tankebok och klotterplank. Bloggandet har lett till massor av bekantskaper och viktiga vänskaper. Min lillasyster tyckte att det lät jättemärkligt att jag i bloggtidens begynnelse träffade nya bekantskaper IRL som jag egentligen inte visste något om mer än det som stod i deras bloggar, men hon fick själv lära sig att bloggvärlden är väldigt speciell då hon började blogga. (Idag är det hon som är proffsbloggare och flera av hennes närmaste vänner kan hon tacka sin blogg för.)
Det här är min fjärde blogg, men både den första och den andra försvann då blogsome gick upp i rök. (Här kan du dock läsa inlägg från den andra bloggen via Wayback Machine. Kanske borde jag kolla länkarna till mina gamla scrapvänners bloggar? De flesta av dem är inte längre aktiva.) Dessa bloggar, och även den tredje, handlade mest om familjeliv och scrapbooking och till viss del kortmakeri. När You Do lade ner ändrade min blogg karaktär, men redan innan dess hade jag börjat skriva mycket mer om annat än mitt pysslande. Numera vet jag inte riktigt vad jag ska kalla mitt fokus. Du som brukar läsa här vet att jag inte lämnar någon kvalitetsgaranti. Ibland får du läsa om min stora familj, ibland lämnar jag redovisningar om mitt planttanteri, ibland får mina existentiella tankar ta plats och ibland gräver jag ner mig i funderingar runt aktualiteter. Lusten styr definitivt, men det är nästan bara dagar då jag absolut inte har tid som jag inte skriver några inlägg. Jag ser bloggen som min personliga terapeut. Det låter kanske konstigt, men skrivandet är terapeutiskt för mig. Då jag anonymiserar mycket innebär det att jag inte alltid vet vad som hänt som föranlett gamla blogginlägg. Det är helt okej, jag ser det inte som något stort problem. Jag gillar varken att vika ut mig själv eller personer som står mig nära, så smaskiga detaljer får du leta efter i andra bloggar. Jag har ändå som mål att inte skönmåla mitt liv och hoppas därför att detta är en plats där du som läser kan känna dig trygg med att förstå att jag är en helt normal människa med både styrkor och svagheter, en människa som strävar och gör mitt bästa för det mesta. Ibland tycker jag också att alla är idioter. Det bjuder jag på. Och en vacker dag hoppas jag också att foton får ta mer plats igen här, något som inte varit fallet sedan min kära kamera började krångla. Det är stor skillnad på kvaliteten på iPhone-bilder och Canon-foton.
Några minnesvärda inlägg
När bloggen firade femton år hade jag fortfarande tillgång till något statistikverktyg som visade vilka inlägg som var de dittills mest lästa. Dem kan du hitta här. Nu tänkte jag istället försöka förlita mig helt på mitt eget minne för att hitta ett gäng inlägg som blivit kvar i mitt medvetande av olika anledningar. Ett tjugoårsjubileum borde kanske innebära tjugo inlägg, men jag nöjer mig med hälften.
Pysselfavoriter 2009. Jag hade 2009 mitt längsta blogguppehåll – ett halvår! Detta inlägg var det första efter bloggpausen och får representera det faktum att jag från början, mer eller mindre, hade en renodlad scrapblogg.
Ett spretigt inlägg om sol, second hand och lyckan i ordning och reda. Om jag skulle skriva ett inlägg som var ett genomsnitt av allt jag skrivit skulle det kanske likna detta.
#skapandeseptember, ålderdom. Ålderdom är ett tema jag återkommer till. Jag har fascinerats av detta stadium sedan det låg långt ifrån mig. Nu ligger det nära.
Vad hände? Jag befann mig i en mycket mörk tid i livet. Omdanande på många vis. Det känns så klyschigt att säga ”what doesn’t kill you makes you stronger”, men så känner jag verkligen. Detta inlägg visar att det finns skönhet att hämta också då livet känns i det närmaste övermäktigt att hantera.
Ombyggnad pågår. Jag älskar detta inlägg av flera olika anledningar. Känner att det är tankar liknande dessa som för mig framåt.
Vad gör dig lycklig? Så många olika tankar runt lycka jag har skrivit om i bloggen! Detta minns jag från den tid jag var aktiv på Facebook och gillade denna plattform.
Tankar runt Marcus Birros… Ibland bara skriver jag, men sällan utan att delvis ha tänkt mycket på det jag skriver om redan innan. Marcus Birro-krönikan minns jag väl, tankarna jag skrev om den hade låtit ganska lika om jag skrivit ett inlägg idag.
Beskrivning lätt lapptäcke. Nej, det här lapptäcket hade jag inte sytt idag. Jo, mönstret är fint, men tygerna hade jag inte valt nu. Jag gillar dock de olika tutorials jag skrivit genom åren. Vet inte varför jag slutade med sådana.
Mina favoritfoton 2014. Som jag skrev här uppe har foton förut varit en viktig del i bloggen. Jag ser det inte som omöjligt att det kan bli så igen. Detta inlägg inspirerar. Det får också påminna om de år jag bloggade från Orem, UT och hade många följare som försvann då vi flyttade hem till Sverige igen.
Det var en gång… Mina mer poetiska inlägg gillar jag själv mycket då de bidrar till så mycket skrivglädje, men jag förstår att de kanske inte är så tilltalande för andra.
Varför jag fortfarande bloggar
Tja, det kan man fråga sig. Jag vet bara att jag älskar att komma upp till min dator och skriva av mig natten. Jag gillar att ha en plats att ventilera på. Jag har inte skrivit någonting om den sociala aspekten, men jag gillar ju också att läsa andras bloggar och gillar att ha diskussioner i deras och mitt eget kommentarsfält. Det har sagts att bloggen är död så många gånger att jag högaktningsfullt struntar i detta påstående. Min blogg är inte död, den lever i högsta välmåga. Vem vet? Kanske skriver jag fortfarande här om tjugo år. Någonstans långt inne i hjärteroten hoppas jag att det är så.
Tack
Jag är otroligt tacksam för dig som bidrar till den här bloggens liv som inspiratör, kommentator, tyst läsare eller på vilket sätt du nu bidrar till mina texter. Tusen tack!
18 kommentarer
Varmaste grattis på 20-års dagen! Nästan lika länge har jag bloggat och jag är innerligt tacksam för det, och bloggen är inte död, jag tror den kommer leva vidare länge, särskilt våra personliga bloggar som inte drivs av ekonomiska intressen. Kramar
Tusen tack, Anna! Jag håller med dig om allt. Det blir kul att få vara med om din tjugoårsdag också. Jag tror det ligger något i det du säger, att själva fenomenet lever vidare på andra grunder. Önskar att jag hade sparat namnen på gamla bloggar (inte bara pysselbloggar, utan olika sorter) för att kunna spåra utveckling eller kanske inspireras i ”retro-anda”. Kram!
Grattis!!! Och må du fortsätta åtminstone 20 år till. Kramar
Tusen tack, Marika! Kram.
GRATTIS till dig, Monnah!!! 20 år för mig också, i maj. Jamen JA–Länge leve bloggarna. Det bästa av ALLA sociala medier. Och ja bloggar öppnar dörrar till så mycket. Inte minst öppnar de dörrar till nya, fina vänskaper! DET är guld. Har träffat så många vänner via min blogg, och andras bloggar.
Bloggen är inte död, det är vi kvinnor i medelåldern som håller dem vid liv på bästa sätt!!
Och du och jag har ju faktiskt känt till varandra längre än vi anat. Fortsätt att blogga i minst 20 år till, Monnah!!! Grattis till din fina, välskrivna och alltid läsvärda blogg. KRAMAR
PS, kul med nytt utseende också. ME LIKEY!!
Tack, Annika! Hurra för bloggarna och allt fint de bjudit på genom åren. Älskar också att det finns en social aspekt gällande detta skrivande. Utbytet av tankar, att man delar med sig på ett helt annat sätt än exempelvis på twitter (eller X) där det mer känns som att alla vill ha rätt.
Kul att du nämner att det är vi medelålders kvinnor som håller bloggen vid liv! Tänker att Substack är lika mycket blogg fast det inte kallas så och där finns ju också många andra åldrar, även män i mängder.
Tack för peppen och uppmuntran till att fortsätta skriva. Jag hoppas att det kan fortsätta så. Och kul att du gillar temat, det gör jag också. Kram!
Stort grattis Monnah!
Ja, för min del är det ju också mer än 20 år sen jag började blogga, men dessvärre har dom försvunnit nånstans i cyberrymden vilket är lite tråkigt då det är roligt att göra tillbakablickar så här 🙂 Jag har ju inte heller sparat allt i samma blogg av rastlösa skäl, haha… att byta blogg och bloggnamn var lite som att köpa nya vårkläder tyckte jag 🙂 Min första hette iaf Saras Krypin 🙂
Självklart gick jag in och kikade lite på dina gamla inlägg och foton, så roligt 😀 Känns som att du också har ändrat ditt sätt att skriva tänkte jag på, inte på ett negativt vis utan bara annorlunda 🙂
Grattis iaf igen till både dig och bloggen på denna stora dag <3
Kramar!!
Tack Sara!
Vad spännande att du bytte blogg och bloggnamn! Just det där med namnet har jag också trixat med, men bara i headern. Oavsett plattform har monnah alltid varit namnet där. Saras krypin, så ser jag precis de första bloggarna. Då var det mycket mer uttalat en förlängning av ens hem, ”välkommen hem till mig”. Åtminstone är det så jag upplevde det.
Vad kul att du klickade dig vidare i länkarna! Nog har jag förändrat min skrivstil. Jag skriver framförallt mycket mer nuförtiden. Det hade såklart också att göra med att fokuset låg mindre på dagbokssidan av bloggandet och med små barn fanns inte alls den tid jag har nu.
Stort tack för uppvaktningen! Kram, kram.
Kära Monnah! Wow, 20 år som bloggare… vilket fantastiskt jubileum! Det är verkligen imponerande att ha hållit på så länge och ändå skriva med sådan nyfikenhet på livet. Jag gillar hur du beskriver bloggen som både dagbok och terapeut… lite samma för mig! Det är också fint att läsa om resan från scrapbooking och familjeliv till de existentiella tankarna och allt däremellan. Det visar verkligen hur bloggen har vuxit tillsammans med dig, och hur du vågar låta lusten styra innehållet snarare än några ”måsten”. Fortsätt så i många år till!
Grattis till 20 år och jag är så glad som fann dig här i bloggvärlden!! Du är min bloggvän!
KRARM till DIG! Anna
Tack Anna! Visst är det lite härligt?! Tjugo är stort. Ett barn som fyller tjugo står på egna ben, eller åtminstone för det mesta ganska stadigt. Det känner jag gäller för min blogg också. Utan mig ingen blogg, förvisso, men ändå.
Tack för bloggpeppen! Jag gillar tanken på att bloggen får fortsätta utvecklas tillsammans med mig och att den kanske inte ser alls likadan ut om några år, även om jag fortsätter blogga. Spännande tanke.
Jag tackar också för att du är en fin bloggvän! Värdefullt. Kram, kram!
Grattis, och länge leve din och andras bloggar! Det är så givande att få läsa om andras liv och tankar, vare sig dom har likheter eller skillnader med ens egna.
Tack Jossu! Jag upplever att skillnaden mellan att läsa någons bok/insändare och blogg är att den senare inbjuder till interaktion. Det händer något mellan författare och läsare, något som jag verkligen uppskattar. Och som du säger, det är givande både att känna bifall och ”skav”, det finns så mycket att lära sig om sig själv och andra.
Grattis till 20 år! Så fint inlägg, kul att se tillbaka. 🙂 Jag ska komma tillbaka snart igen till detta inlägg och klicka på fler länkar än jag hinner just nu. Ville i alla fall säga grattis. Fin bloggdesign också (men texten är så mycket mindre nu. eller?)
Tack Nilla! Det känns fint att gå tillbaka och inse att känslan av att bloggen är viktig på riktigt för mig är verklig, att den har följt mig genom vått och torrt.
Kul att du gillar designen! Den övre bilden med pytteliten text är en skärmdump från en av de gamla bloggarna, men jo, texten är allmänt lite mindre. Det kommenterade maken också på, men jag gillar den.
Wow, 20 år. Det är galet! Och förlåt att jag rynkade på näsan åt dina ”Mollgan-kompisar”. Ett tag senare hade jag ju ett gäng egna Mollgans – det är din förtjänst! Hurra och grattis för minst 20 år till.
BRA HITTAT TEMA, hälsa E det. Gillar det massor – inte minst rubrikerna. Tycker det är så mycket mer lättläst så.
Verkligen galet! Och jag vill nog kalla våra ”låtsaskompisar” för Pinocchio istället för Mollgan. När man träffar dem blir de ju riktiga pojkar och flickor. Tack för peppen, jag hoppas också kunna fortsätta länge, länge.
Glad att du också gillar temat! Jag är väldigt förtjust.
Instämmer i gratulationerna till dina 20 år som bloggare. Det är alltid läs- och tänkvärda blogginlägg här hos dig och jag önskar, som flera andra har skrivit här, att du fortsätter blogga i 20 år till.
Tack Ewa! Jag uppskattar verkligen hälsningen. Rent teoretiskt ser jag inget hinder i att fortfarande vara igång om tjugo år, men tanken svindlar ändå. Trevlig helg!