17 november 2026.

Just nu verkar varje ledig stund handla om att få ordning efter omkastningen av rum här hemma. Vi fick till en ofrivilligt megastor och fantastisk rensning/storstädning på kuppen. Milda makaroner. Det har burits grejer uppför trappan, nerför trappan, ut till ladan, ut till bilen, ner i lådor, upp ur lådor, hem till rättmätiga ägare, till Pingstkyrkans Second Hand och till soptippen. Trasiga grejer har lagats, somligt har blivit lite stadigare och mycket har fått en bättre plats än det hade från början. Nej, det är inte färdigt och målbilden för hur det ska se ut när allt är på plats är fortfarande flytande i våra inre föreställningsvärldar, men två av tre rum närmar sig att bli så klara som de behöver vara just nu.

Av någon anledning gillar jag bättre uttrycket ”a work in progress” än ”ett pågående arbete”. Progress=framsteg. Kanske fångar ”under utveckling” bättre känslan? Inte i den bemärkelsen att inte vara bra nog eller räcka till. Utveckling för mig är stort och härligt. Hoppfullt. Jag älskar att lära mig nytt, eller lära mig sådant som jag redan hade lärt mig, men glömt bort. Att lära ut det jag kan till någon annan, eller kanske bara visa in någon på rätt väg så att personen i fråga kan lära sig mer än det jag redan kan i ämnet. Jag älskar att se mina växter i trädgården växa och ändra form. Det går inte att säga att något av stadierna är ”bättre”, även om några kanske är mer imponerande i stunden. Utan det förra, inget det senare. Fröstadiet är ofta lite brunt och ”skräpigt”, men det är så fascinerande att det kommer att leda till nytt liv, en ny cykel av utveckling. För den tanken är jag extra tacksam idag.

You may also like

6 kommentarer

  1. Hej Monnah! Känner igen det där med returen och ”Ge för livet”. Just nu tar jag en liten paus… jag hjälper Lotta att packa. Det tar aldrig slut! Vi har ju redan rensat ut mängder, men nu är det packa, packa som gäller! När hon väl flyttar kommer jag nog inte att vara till så stor hjälp, eftersom jag då är nyopererad. Men visst är det en underbar känsla när allt äntligen är klart! Som en riktig nystart!

    KRAM till dig! Anna

    1. Förstår att du har väldigt mycket att stå i dessa dagar och hoppas att du ändå får känna den vila som du behöver för att ha krafter att återhämta dig efter operationen! Just det där med att det ”alltid” finns massor att rensa är så märkligt, men jag känner att det är ganska väl överensstämmande med de flesta jag känner. Det tillhör kanske också att leva under de förutsättningar vi har. Kram!

  2. Hej Monnah!

    Så härligt att det börjar bli ordning i rummen, och jag håller med, ibland låter vissa saker bara bättre på engelska, haha 😀 Men jag skulle nog också säga att ”work in progress ” mer känns som ”arbete under utveckling”… yet.. ”work in progress” klingar bättre!

    Kramar!

    1. Ja, det är så skönt! Jag försöker känna acceptans inför det faktum att allt inte kan fixas på en gång och känner att det lyckas ganska väl. Det är fint att känna att man kan ha tillgång till flera olika språk och att det är en rikedom just för att det kanske går att uttrycka något bättre på ett av språken. Kram.

  3. Ord har verkligen betydelse. Hur vi tolkar dem, vad de egentligen står för. Livet för både plantor och oss går absolut i stadier, ibland njuter vi där vi är och ibland vill vi någon annanstans. Ibland utvecklas vi – ibland inte 🙂 Jag älskar att följa fröers utveckling. Idag la jag ut några olika vallmofrön här och där framför huset, ska bli kul att se om de tar sig. Kramar

    1. Så är det. För somliga mer viktiga än för andra. Japp. Jag älskar att se jämförelser mellan mig själv och mina plantor, det är lättare att förstå sig på bådadera i den jämförelsen, hehe. Lycka till med vallmorna! Underbara blommor, så tacksamma och ändå lite spännande och oberäkneliga. Kram!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *