Vi bor på den största ön i Karlskronas skärgård. Fortfarande finns det många ställen här på ön jag inte har besökt, antingen för att de ligger på ställen som är svåråtkomliga eller för att de ligger på ”fel” håll. Ibland tänker jag att jag skulle låtsas vara tysk turist och ta cykeln runt ön. Häromdagen tog maken med mig på avsvalkningstur, jag tåler verkligen inte värmen särskilt bra. Det var så skönt att vada omkring i vattenbrynet ute vid Östersjön. Har aldrig sett så många människor ute vid sandstranden längst ner på Kronovägen. (Ett tjugotal, hahaha! Jag är så bortskämd.)
Förmultnande sjögräs och tång luktar mest ”allmänt Sturkö” för mig. Här ute vid fria havet finns det fri tillgång året runt och därmed luktar det alltid lite mer än under sommarmånaderna i Bredavik då det ofta städats upp i början av badsäsongen.
Naturens under, alltså! Jag gillar inte spindlar särdeles, men jag älskar verkligen spindelnät. Tycker de är otroligt fascinerande och kan stå och spana på både byggandet och själva rovandet under lång tid. Kan du se byggdamen här?
Ormbunksskogen här hade jag aldrig upplevt. Vi gick upp för grusvägen för att spana in huset som är till salu här ute. Skumpig väg till bebyggelse, men stor potential till att få det som man vill och bara ett fåtal grannar. Huset ger samma vibbar som föräldrahemmet under min tid i grundskolan. Precis en sådan rutig fåtölj som står i storstugan hade vi där, liksom hörnskåpet i furu. Furupanel i gillestugan. Jag har fortfarande inte riktigt tagit till mig 70-talets estetik. Jo, i textilier ibland och i vårt arbetsrum har jag ju klövertapeten som var poppis då och som satt i mitt flickrum. Den är dock per definition jugend (1890-1920), en stil som jag gillar desto mer. Tack för möjlighet till avsvalkning! Jag undrar vad det egentligen är som gör att vi antingen älskar eller ogillar värme?
Lämna ett svar