Idag förbereder jag delar av Thanksgivingmiddagen som vi ska äta imorgon. Annika ville veta hur vi gör med vårt svenska firande. Här i krokarna finns ju ingen American Football och inte en massa andra firande. Vår Thanksgiving brukar se likadan ut varje år. För det första firar vi två dagar senare än på rätt dag pga praktiska orsaker, dvs lördagen i första advent-helgen.
Jag börjar själva lördagen i Fredrikskyrkan eller Amiralitetskyrkan med repetition tillsammans med Marinens Musikkår och en annan kör från Amiralitetet inför våra stora adventskonserter. Repet brukar hålla på mellan nio och tolv. Ska vi ha en tidig middag brukar jag börja med att skjutsa in kalkonen i syrrans ena ugn innan jag springer upp till kyrkan. I år har vi dock bestämt oss för att äta lite senare, så då hinner jag repetera först. Denna middag börjar redan på onsdag morgon då det ska kommas ihåg att stoppa in den frysta kalkonen i kylskåpet. På fredagen förbereder jag det jag kan inför lördagen. Jag gör sötpotatismos och förbereder pekanströsslet som sedan ska gräddas innan middagen. (I år gör jag detta receptet på topping, men byter ut mjölet till glutenfritt och har bara lite farinsocker och smör i själva moset.) Stuffingen, en slags brödpudding som för många i vår familj är favoriten, förbereds också. Franskbröd, smör, lök, selleri, salt, peppar, kycklingbuljong och salvia skapar en magisk rätt. Gröna bönor med en sötsyrlig vitlöksdressing hör till, så gott! Maken gör i vanlig ordning godaste potatismoset. Vi väljer också att äta lingonsylt istället för cranberry sauce till allt det smarriga. Syrran står för god sås, frallor och efterrättspajer. Pekanpaj är de flestas favorit och sanningen är att den är lika delikat som mastig. Man orkar inte mer än en liten bit.
Eftersom vi inte firar den amerikanska anledningen till Thanksgiving utan bara låter den handla om tacksamhet har vi också en aktivitet där alla får skriva något de är tacksamma för. Det får inte vara för allmänt (”jag är tacksam för vatten”) eller för uppenbart (”jag älskar att sjunga i Fredrikskyrkans kammarkör”), utan ska vara lite klurigt. Sedan får alla gissa på vem som har skrivit vad. Det brukar alltid vara lika roligt! Extra kul är det ju när folk försöker avleda och gissar högt på någon annan än den det handlar om. Vi brukar hålla till hemma hos syrran, så också i år. Vi blir en liten skara, har varit mer än dubbelt så många ibland. Det blir bara skönt med tanke på hur de senaste månaderna har sett ut. Jag har precis jobbat klart för dagen och ska lägga upp benen på fotpallen i vardagsrummet en stund innan jag börjar med fixandet i köket. Hej och hå! Det här blir kul.
Lämna ett svar