Tankar om tiden.

Titeln till dagens inlägg har jag nästan snott från Bodil Jönsson och hennes fantastiska bok som jag har läst flera gånger.

Vi jagar tid, säger vi i vår kultur. Det vi egentligen menar är att vi låter klocktiden jaga oss, och att vi stenhårt inriktar oss på att försöka spara tid, till exempel genom allehanda tekniska finesser. Men det som du längtar efter har ingenting med klockan att göra. Det är din personliga, din upplevda tid som du vill ha lång. Det är den som du vill få gott om.

Sådär står det om boken på Bokus. Precis så tänker jag att det är. Jag vill att min upplevda tid ska vara lång. Jag vet ju att jag inte har mer eller mindre tid varje dag än någon annan. För den som bjuder in ”Carpe diem”, mindfulness, eller att leva i nuet kan tiden räcka längre. Kanske snarare känslan av att tiden räcker längre. När jag bakade lussekatter kändes det som att det var igår jag gjorde det sist. Jag har till och med bilder som visar att det såg likadant ut vid det tillfället. MEN, jag vet också att jag har upplevt en massa härligt under året som gått mellan då och nu. Jag längtar ingen annanstans. Vill vara här och nu. Vill kunna njuta av det jag tycker så mycket om att göra och låta bli att stressad över det som bara måste göras.

Det är en väldigt varm december här på Sturkö. Jag var ute i trädgårdslandet och tog upp en purjolök, såg på den fantastiska grönkålen och började längta efter en riktigt god grönkålsallad med apelsin, nötter och granatäpple. Tänk att jag faktiskt har allt här hemma. Här och nu. Jag behöver inte längta mig bort till en annan dag, utan kan fånga önskan och realisera den. Tänk, va?

Idag har jag faktiskt grejer jag ”måste” göra. Inte tvångs-måste, utan vill-måste. Jag ser fram emot det och ska också se till att lyssna på julmusik på hög volym och ta mig tid att plocka upp kikaren och hänga med fåglarna vid fågelmataren lite då och då. Tack för att jag får vara här, vara med, att jag vill och orkar. Det är verkligen ingen självklarhet.