utflykt – Sida 5

What a glorious day!

9 oktober, 2013 4 kommentarer

Ibland är livet nypa-sig-i-armen-bra. Det funkar också att riva sig om och om på hallonbuskar och dessutom är det lite roligare då man samtidigt får hallon plockade. Tack fina grannen N, en vän som återigen bekräftar det där att ålder inte spelar någon roll. Hon är äldre än mamma, har flyttat till USA från Ryssland via England och har upplevt mycket av det jag själv går och har gått igenom. Dessutom har hon humor och bjuder på sig själv, så att umgås med henne är helt enkelt trevligt och givande. Idag bjöd hon med mig och yngsta dottern till självplock av hallon. Sedan frosten och snön som kom i helgen låter ägarna alla plocka gratis bara för att rensa buskarna. Najs!

Grannarna till hallonbönderna föder upp djur med horn just för hornens skull. De tämjer också renar för att hyra ut dem till diverse spektakel i jultider (Dasher, Dancer, Prancer osv). Rådjurskiden som kom fram till oss var bara för söta! De tiggde hallon och lät så roligt att jag skrattade så magen hoppade.

Vi hittade många fler hallon än vi hade väntat oss, så det räckte inte bara till efterrättshallon, utan också till några påsar rårörd hallonsylt. Frysen börjar bli full av skördeglädje. Underbart!

Ps 1: Anja, getbilden är till dig. Varsågod!

Ps 2: Vi fick knipsa de sista, frostnupna blommorna innan vi åkte hem. Jag skojar inte. Deras blomsteråker hade precis samma blommor som blomhimlen på Sturkö! Nu känns det som att någon från Sturkö har varit och hälsat på. Finfint.

Ps 3: Min kompis lade upp den här på Facebook och jag blev förälskad. Alltså, Lisa Nilsson är alltid bra, men den här texten knöt till lite extra i hjärteroten. Jag hade helt missat att hon precis släppt ett nytt album, så i kväll har jag lyssnat på Lisa och undrat lite över hur hon kunde se in i vissa delar av mig.

Ditten och Datten

Bryce Canyon.

29 september, 2013 12 kommentarer

Fantastiskt ställe. Det har gått många år sedan jag var här senast. Den här gången gick vi en av lederna nere i kanjonen, en halvmil ungefär. Rent underbart! Jag är så glad över att vi fick perfekt väder och att alla tyckte att det var trevligt. Utahs natur är onekligen makalös här och där. Om du någonsin har möjlighet så kom hit…

Ditten och Datten

Alpine Loop, Cascade Springs och amerikansk grill ute i buskarna.

1 september, 2013 2 kommentarer

Tur att mamma och L är här och att maken är så bra på att planera utflykter. Vilken eftermiddag och kväll vi har haft!

Ditten och Datten

Squaw Peak.

21 augusti, 2013 6 kommentarer

Dagarna trillar iväg fort. Vi gör oss redo för skolstarten på torsdag, försöker få våra svenska gäster att känna sig välkomna fast vi har tusen vardagliga saker att göra och jobbar för att få in rutiner igen. De kommer väl. Vi har hunnit med en kräftskiva, en resttenta (A i algebra, bra så), besök av vänner till familjen och middag för våra stackars grannar som förväntade sig ett nyrenoverat hus efter semestern för att finna att de inte ens kom in i sina sovrum p g a försenade hantverkare. Idag åkte min mamma in med E och L till Salt Lake City och i kväll ska tjejerna få vara med på en bridal shower för en av sina ungdomsgruppsledare. Tjing tjong!

Gårdagens (eller gårkvällens) utflykt till Squaw Peaks utsiktsplats var rätt makalös. Så vackert det är att se ut över dalen! Vi bor ändå väldigt vackert, eller hur?

Ditten och Datten

Timpanogos Cave National Monument.

9 juni, 2013 5 kommentarer

Idag var vi på en riktig (amerikansk) hajk. Vi tog oss till Timanogos Cave med en liten fördröjning – det var nämligen en massa människor ute och sprang då det var Utah Valley Marathon. Vi åkte åt motsatt håll än de sista eftersläntarna. Oj, vad trötta de såg ut… Jag tänkte på min duktiga syster som timmarna innan hade cyklat tio mil i Tjejvättern. Heja hon!

Hur som helst var det tur att jag hade sett de där marathondeltagarna. Hajken upp till grottorna vi skulle besöka var inte snäll mot mina leder. Japp. Jag har fortfarande ont fast det har gått fem dagar. Nu hoppas jag att det klingar av tills på måndag, för annars får jag kanske fixa det innan Sverigeresan. Stackars alla med utslitna leder! (Ja, nu vet jag i alla fall vad jag har att vänta. Hela släktens kvinnor lider av svullna och utslitna leder.)

På vägen till grottorna åkte vi en ”Scenic Drive” som gjorde alla utom chauffören åksjuka. Vackert var det i alla fall. Det kändes lite som att vi var uppe i Alperna! Vi tittade efter Robert Redford då vi åkte förbi Sundance, men han var väl inte ute och gick just då.

Jag tycker att det är otroligt fascinerande att man kan se naturens framfart! Vi befinner oss i naturhistoria av bästa sort! Visst är det häftigt att se sten som tryckts upp av naturens krafter? Just här går en aktiv förkastningsspricka. Berget höjs hela tiden medan dalen sänks. Här hittar du en karta med uppdaterad information om vårt område. (Som du ser har det jordbävats lite i närheten de senaste dagarna. På kartan syns en stor sjö. Klicka på den mindre sjön nedanför så ser du vårt område. Vi bor i Orem.)

Precis här går förkastningssprickan. Det är det platta som är ”Happy Valley”, alltså dalen, och berget till höger som hela tiden trycks uppåt.

Men alltså, visst är det vackert?

Här kommer ett gäng bilder med stalaktiter, stalagmiter, heliktiter, grottbacon, draperier och annat fantastiskt. Tyvärr kan du inte få den fantastiska grottdoften genom bloggen. Ah! Underbart.

Vi fick också uppleva totalt mörker då vår guide släckte ner allt. Det blev becksvart. Ögonen fick fnatt och började se saker som inte fanns. Total avsaknad av ljus! Läskigt, men faktiskt vackert också. Jag hoppas att du får uppleva det någon gång. För övrigt kan jag rekommendera den här turen. Särskilt för folk som inte har riktigt ont i lederna.

Ditten och Datten

Lördagsutflykt.

2 juni, 2013 Inga kommentarer

Jag är en riktig stugsittare. Tja, eller det är nog snarare så att jag gärna går och påtar hemma i min trädgård medan maken drömmer om äventyr. Tur är väl det, för nästan alla utflykter vi gör genomförs efter att han har kläckt någon bra idé.

Vi har haft det riktigt kyligt i några dagar, men idag strålade solen och jag orkade inte riktigt fortsätta rensa bland de oändliga ogräsen efter att ha hållit på så länge att jag fick solhuvudvärk. Efter maten tog vi efter Ks förslag sålunda bilen och åkte iväg till Utah Lake som ligger sisådär en kvart härifrån. Jag förstår att folk som är vana vid kustlandskap, både amerikanska och andra, får lite klaustrofobiska känslor ibland. Utah Lake bjuder inte direkt på det där fantastiska som vattenlandskap ofta bjuder på, men frisk luft och glada människor är minsann inte dumt det heller och bergen är alltid vackra. Det känns ändå lite skumt att sitta och doppa fötterna i lagom varmt sjöavatten samtidigt som man sitter och tittar på snön på bergstopparna!

Ditten och Datten

Hej!

12 mars, 2013 6 kommentarer

Min dag idag kan sammanfattas med orden Bounce, Svett och Tårar. Jag har skrattat också, så det var inte så illa som det kanske lät vid första öronkastet… Jag har tvättat, haft ont i magen, gått utan att känna av benskadan alls för första gången sedan olyckan, sett gamla bilder och blivit ruskigt nostalgisk, lagat god och äcklig mat, haft ont igen, jobbat, skjutsat, lärt ut, umgåtts… Jag har däremot inte haft någon tid att leta efter musik, så jag bjuder på några självklarheter:

Agnetha Fältskogs nya singel When You Really Loved Somebody.

Totos I’ll Be Over You. Bara för att.

Pigram Brothers Nothing Really Matters. Maybe time will right the wrongs…

Das Boot! Äntligen är min fina Blekingseka uppe på hyllan som min svåger snickrade ihop. Denna lilla installation gör att det känns ännu lite mer som hemma här trots att väggarna fortfarande är sk*tfula. Jag blev så glad över makens överraskningshändighet att jag var tvungen att visa upp resultatet.

Första gången jag var i Utah tror jag inte jag besökte Bridal Veil Falls, men jag kan ha fel. Kommer du ihåg, Å? Maken och jag var här då vi hälsade på syrran då hon pluggade i Provo, det vet jag i alla fall med bestämdhet. Vi tog en reprisrunda, min första lite längre promenad sedan benbrottet, i går. Det var spännande att se hajkarnas fantastiska utstyrslar. BYU-studenterna på date hade jeans och gympadojor, men där slutade det normala. Vi såg tjejer med flip-flops (vägen var fortfarande snötäckt i skuggpartierna), hotpants på både herrar och damer, en skäggig transa med högklackade buodoirskor och kortkort kjol samt mängder av linnen och solglasögon. En liten familj stod och grillade insvepta i filtar. Det var +8°C, så du förstår nog om vi var lite förvånade över folks klädval…

Jag älskar gamla övergivna byggnader med patina, i alla fall de som klottrarna inte har förstört.

Läckert, läckert.

I lördags följde mellanbarnet ut på promenix. Mini-Me. Hon driver oss till vansinne ibland med sina mammafasoner, men det är okej. Hon växer nog i de där fasonerna vad det lider.

Från oss har vi den här utsikten. Jag har hört att bergen brinner här på hösten, men jag tycker de är rätt imponerade också så här på senvintern. Vad tycker du?

Färginspiration till jobbet. Hur fint som helst!

Det här huset tillhör en familj i grannskapet. Vill ha. Visst väcker det ha-begär? Åtminstone tills vattnet börjar tränga in i källaren senare i vår. 🙂

Ditten och Datten

Hemskola, funkar det?

8 februari, 2013 12 kommentarer

Japp. Ja, det funkar. Kanske för att jag är lärare med många års erfarenhet. Kanske för att vi har bra inlärningsrutiner och för att jag ser till att barnen kommer ut i solen varje dag. Kanske för att vi har ett rikt socialt liv med människor i olika åldrar. Kanske för att våra barn gillar och vill det här. Jag är den första att erkänna att jag fnös åt hemskolning för några år sedan. Det gör jag fortfarande då skolningen sker utan plan och då föräldrarna förstör för sina barn. Jag förstår att de ”fina” högre skolorna här i USA tar emot fler och fler hemskolade studenter.

Vi lärare säger nog gärna att föräldrar inte kan klara av att sköta sina barns utbildning. Vi har ju betalat stora pengar för att bli just lärare! Detta gäller både ”lärare för lägre åldrar” (läs – pedagogerna våra små barn träffar på dagis) och andra. Den stora frågan brukar ju annars vara ”How do you socialize your children?”. Jag tror inte att alla våra tre barn kommer att vara hemskolade för evigt. Däremot hoppas jag att fler vågar följa vår väg om det finns möjlighet och om man som familj tycker att det här verkar vara spännande och intressant. Nu är hemskolning mer eller mindre förbjudet i Sverige (om man inte är ortodox jude i Göteborg), men det kan ju ändra sig.

När man letar skolböcker kan det hända att man bara springer på en hel hylla med Henning Mankell-böcker. Poppis farbror, den där Mankell.

En av fördelarna med att styra över sin egen tid är att man kan hitta på roliga saker utan att planera i eviga tider. (Vi planerar naturligtvis också, bl a biblioteksbesök och liknande.) I går föreslog sonen att vi skulle luncha i parken som ligger en bit bort. Sagt och gjort. Vi uppsökte Panda Express och köpte lunch till fyra personer för ca 70 kr och drog sedan till parken.

Ditten och Datten

Wowowowow!

21 maj, 2012 2 kommentarer

Idag skiner solen, två tvättar hänger på tork och jag har jobbat sedan klockan sju. Dessutom har det gått över förväntan. Jag kunde lösa ett par Illustrator-problem tack vare generösa och kunniga medmänniskor som delat med sig av sin kunskap på nätet. Vilken härlig dag! De två äldsta har båda prov idag, men de tyckte det var rätt okej med tanke på att det bara är tre veckor kvar tills sommarlovet gör entré.

Jag lade små överraskningar i barnens skor i går kväll och yngsta dotterns skratt då hon hittade sina tar jag med mig resten av dagen. Hon tyckte att jag var mer än lovligt tokig, men hade inte alls något emot att ta emot gåvorna… Inspirationen till gåvorna kom från finaste Sofie som går från klarhet till klarhet. Jag fick ett av hennes tryck, som jag egentligen hade beställt, och det är så fint så jag blir alldeles röd om öronen bara jag skriver om det! För att du ska få en känsla av hur fint vi har fått det här hemma måste jag ju visa vilket av trycken som flyttade hit:

Bild från Sofie Rolfsdotter.

Överraskning nummer två, som jag också inspirerades av, stod maken för. Han kidnappade mig i går eftermiddag och tog med mig till Rosendal. Oj, vilken välbehövlig och mysig utflykt det var! Solen sken och visade Djurgår’n från sin allra bästa sida. Syrenerna hade börjat slå ut och det luktade fantastiskt gott överallt. Vi passade på att kika lite på ”lustslottet”, spanade in porfyrvasen och så gick vi i Rosendals trädgård och drog fingrarna över väldoftande plantor och jag kände att jag nog var i Paradiset. En söndag i maj sjuder Djurgården av liv. Joggare, cyklister, strosare, turister, gamla skruttar och strålande människor huller om buller. Folk får ett lyckligt och nästan lite fånigt uttryck i ansiktet så fort solen visar sig. Det tycker jag är trevligt. Jag tror att jag också såg så där fånig ut just där och då!

Mamma har varit här sedan i fredags. Det har varit så trevligt att ha henne här! Hon har gett goda råd, träffat vänner, gått på konsert, gett goda råd, träffat familj och gett goda råd. Snart är det Mors Dag. Tänkte bara påminna dig som kanske har glömt bort. Och du. Ha en härlig dag!

Ditten och Datten

För ett par dagar sedan.

13 september, 2011 7 kommentarer

Så här såg min ”benvärmarstrumpa” ut i lördags. Nu har jag börjat med hälen och än så länge går det, peppar peppar, bra.

Underbar vägg vid Slussen. Tänk så många härliga begivenheter som har fått hänga här!

Kolla in killen! Han satt i fönstret och gjorde yoga då vi hade parkerat utanför Nationalmuseum. Jag blev alldeles fascinerad, men också rädd att han skulle trilla ut. Han klarade sig.

Sonen tyckte väl att det här besöket var lagom roligt, men har följde med i alla fall. Tjejerna blev däremot uppslukade av konsten. Vi tyckte alla bättre om utställningen” De fyra årstiderna” än silverutställningen…

… men den här silverpläterade kronan hade gärna fått följa med mig hem.

Långholmen visade sig från sin bästa sida. Om det alltid var så här tror jag att fångarna hade det rätt bra där ute! (Hm.)

Vad tycker ni om makens fotografiska talanger? Det här är det enda fotot på mig från den här dagen. Vet inte om han siktade på min bak då jag försökte ta mig ner för ett livsfarligt, mossbelagt berg eller om det var dottern som egentligen skulle ha hamnat i fokus.