Jag är en riktig stugsittare. Tja, eller det är nog snarare så att jag gärna går och påtar hemma i min trädgård medan maken drömmer om äventyr. Tur är väl det, för nästan alla utflykter vi gör genomförs efter att han har kläckt någon bra idé.

Vi har haft det riktigt kyligt i några dagar, men idag strålade solen och jag orkade inte riktigt fortsätta rensa bland de oändliga ogräsen efter att ha hållit på så länge att jag fick solhuvudvärk. Efter maten tog vi efter Ks förslag sålunda bilen och åkte iväg till Utah Lake som ligger sisådär en kvart härifrån. Jag förstår att folk som är vana vid kustlandskap, både amerikanska och andra, får lite klaustrofobiska känslor ibland. Utah Lake bjuder inte direkt på det där fantastiska som vattenlandskap ofta bjuder på, men frisk luft och glada människor är minsann inte dumt det heller och bergen är alltid vackra. Det känns ändå lite skumt att sitta och doppa fötterna i lagom varmt sjöavatten samtidigt som man sitter och tittar på snön på bergstopparna!